Nästan 1400 kcal i dag

Idag har det varit en dålig bantardag, vi åt lunch klockan 12, och åkte iväg för att arbeta direkt efter det. Jag tänkte att vi skulle vara färdiga till sextiden, så jag planerade middag till den tiden. Tyvärr blev klockan över nio innan vi kunde äta, det är inte bra att vara så hungrig som jag var då. Vi doppade i skinkspad och åt skinka till det, precis samma som till lunch. Näringsmässigt är det nog inte så bra, men kalorimässigt är det helt OK.

I morgon är jag en bättre människa, då ska vi äta kalorisnålt, miljösmart och näringsriktigt.

Jag har promenerat här i Stofinnforsen, det var väl ungefär en halvtimma, men sen har jag kroppsarbetat fem timmar.

Det är lite kymigt att gå på småvägarna här, för alla talar om BJÖRN, och jag har lite respekt för nalle. Slyet växer så tätt och så nära inpå vägen så jag brukar tänka att det kan stå någon hungrig och argsint best precis innanför den första buskraden och titta på en, inte gödkyckling, utan gödkärring.

Men när jag blivit mager och tanig  vill han nog inte äta upp mig.

Annonser

NU är gårdagens imorgon

Och än har jag inte promenerat en enda meter, utom den till frukostbordet. Men i skrivande stund växer beslutsamheten, det blir en tur runt det vårfräscha Storfinnforsen.

Min bror har kommit hem från sjukhuset, jag och resten av klanen håller andan för att det skall gå bra och att han skall återgå till att vara en förhållandevis glad lillebror.

Det är faktiskt skitväder så jag har inte lust att gå ut, måste intala mig hur skönt det kommer att bli, dessutom behöver man inte pulsa i snö, vilket torde räknas som ett plus på livets balansräkning.

Jag har haft lite problem med ätandet sedan jag kom hem, ett par små återfall har jag faktiskt haft. Två gånger har jag ätit sockerkaka, visserligen utan att sluka hela, men ändå. En kväll hade jag vindruvsfrossa, dom var så söta och goda att jag inte kunnde sluta äta.

Troligen beror det på att jag älskar att vara här hemma och tycker det är slöseri med tid att gå och lägga sig när jag får sockersug. Det gjorde jag ju alltid när vi var borta.

Ja, ja det får bli ordning med det, för hur fan skall jag annars kunna dansa som en skir älva på blommande sommarängar? Jag vill inte klafsa runt i foppatofflor och mjukisbyxor. Nej jag vill vara smal och vacker, kanske skall jag bli rödhårig också. Vita pannband syns bättre då.