Det här är inte kul……..

Först tänkte jag ge fan i att skriva över huvud taget, men sen segrade förnuftet.

Det är bara att erkänna, i stället för 29,3 är det nu 30,3 som fattas till slutmålet. Så går det när man ruckar på sina principer.

Nu blir det kaloriräkning igen, och promenader, för om sanningen skall fram så fuskade jag med dom också.

Men jag vet ju att det funkar, bara skallen följer med.  Jag måste direkt känna  igen den där demonen  som sitter i själen och skriker att det inte är bra att lyckas.

Den har så många försåtliga vis att jobba på, t.ex. säger den att nu går det så bra att jag inte behöver skriva in det jag äter, att jag har ju varit så flitig med att promenera så en vilodag gör inget o.s.v. i all oändlighet.

Men nu skall jag dansa en stilla polka på demongraven och fortsätta med mitt arbete mot midja och smalben.

Så är livet.

Annonser

Tiderna förändras

Nog har det väl hänt att man fått en och annan komplimang i livet, men det värsta var det som hände härom dagen.

En herre tittade gillande på mig och sa något till min gulliga gubbe, han nickade och såg glad ut så jag förstod att herrn i fråga sagt något vänligt om mig, kanske inte precis att jag var sexig, men i alla fall skapligt snygg.

Men ibland måste man se sanningen i vitögat, den där jäkla gubben sa: ”Hon ser frisk ut din käring, det är skönt när dom inte blir sjuka påa gamla dar, för då får man ett helsike.”

Va fan, är det lönt att banta då? Det bästa man kan bli är en frisk kärring och jag som hade tänkt bli så bedrövligt mager och spröd och tjusig.

Jävla gubbe, han sabbade min motivation. Äh, jag bara skojar, i morgon skall jag väga mig.

Hej hej hej

Nu ligger aftonsvalkan över trakten.

Det kommer att vara daggblött i gräset i morgon bittida.

Då skall jag le.

morgon mellan fjällen…….

Det är en verkligen ljuvlig dag, sommarmorgon med varm svalka, till och med den mest inbitne långkalsongfantast kommer att bli tvungen att lägga lägga av sina favoritplagg.

Järpbyn är fantastiskt och för djävligt, det enda här som är mitt är ansvaret, resten äger min mor och min bror.

Men just i dag  har platsen sitt behag.

Dock, vad det gäller bantningen är platsen illa vald, på kvällen när min mor gått in får jag ett jättehål i magen som skriker efter att fyllas och det helst med sockrade kolhydrater. Det är väl den kärlekslösa barndomen som sticker upp sitt fula tryne. När den blandas med dåligt samvete blir röran till  hungerkänslor, så är livet. Det är inte kul att vara en vek stackare, i nästa liv skall jag bli mera lik Gunvald Larsson.

slut på midsommarhelgen

Under helgen har jag inte precis skött min diet men jag har inte heller frossat. Idag går jag tillbaka till datakontrollerade matvanor. Då känner jag mig säkrare på mig själv,  att kunna hålla mig inom ramarna.

Äntligen verkar det bli sommar, himlen är ”ovanligt blå” och solen strålar verkligen. Det är knappt man kan tro det. Det har varit så deprimerande regnigt och så täckjackskrävande kallt att själva livet mist sin lyskraft.

Men idag är det inte så, idag skall livet och solen lysa i kapp med varandra och jag skall beundrande titta på.

Nu är det dags att bli smal, att sluta fundera på sill och potatis, utan börja tänka på tjusiga joggingkläder och vita pannband. Jag skall flitigt nyttja mitt goda hjälpmedel, bloggen, inte låta bli att skriva när jag slarvar med maten eller får återfall i sockerberoende.

Så gör en människa vars goda vanor inte är någon vana.

den här veckan har jag gått ner 8 hekto

Det vill säga att jag nu har 28.3 kilo kvar att gå ner. Det ser ju lite omöjligt ut när man ser siffran i skrift, men det är bara att köra på, helt plötsligt kommer jag att stiga på vågen och se att jag har uppnått mitt mål. Inte precis mött Gud, men i alla fall.

Jag är riktigt stolt över mig själv, för jag har varit i Stockholm några dagar och fast jag gått förbi smarriga bakverk och god godis har jag skött mig. Inte något sockrat har slunkit över mina läppar, inte något fett heller så jag kan lugnt säga att jag hållit mig till dieten.

28.3 kilo ser ju lite jäkligt ut men Rom byggdes ju inte heller på en dag, och kolla bara hur jävla bra det  blev. Förmodligen kommer jag att bli minst lika bra.

Tillbaka till ordningen, nu skall kilona rulla och inte jag

I dag har jag återgått till de gamla gängorna, inget socker, inget vitt bröd och 1450 kcal har jag stoppat i mig.

I morse köpte jag tillbaka kakorna som jag snott från vår vaktmästare, han såg lite fundersam ut när jag ”erkännde” och han sa att det bara var att äta så länge det fanns. Han kanske inte är bekannt med 10-stegsmetoden som jag tror att dom använder i minesotamodellen för alkisar. Enligt min kamrat Ing-marie så har erkännandet stor betydelse i deras arbete mot ett nyktert liv.

Nå, för att återgå till dagen så straffade jag mig själv genom att öppna kakpaketet och jag skötte mig bra, inte en kaka smög sig över mina läppar. Det är svårast när paketet är öppet, annars går det lätt att låta bli.

När jag skrivit färdigt skall jag ta en promenad runt det fridfulla Storfinnforsen, jag försökte gå ut i dag men det var så kallt och jag hade för lite kläder på mig.

Tack för i  dag ! Godnatt till alla, både varma och kalla!