Konsten att illglo

När luften känns så där len och varm men ändå inte kvalmig skall man med framgång kunna ”illglo”. Det betyder att beundra utsikten, framför allt från en bro. Då kan man se höstens sköna färger, illoranga aspar,  gråblått vatten, blåtonade fjäll och här och var lite båthus och ranka ekor. Fy fan, vad livet är skapligt.

Ja, jag vill ju inte överdriva naturromantiken, men asfalt är inte lika snyggt. Den är dock bättre att promenera på när foppatofflorna tappat stadgan och varje sten känns genom sulorna.

Så där är det här i Flöttningen, snart ska jag skaffa mig ett par bättre skor, men blir fötterna mindre när man bantar? Det är sådana existensiella frågor som tynger mitt sinne och belastar mitt minne!

Flöttningen, jajamensan

Långt upp i norra Dalarna, nära norska gränsen ligger Flöttningen. En gång i tiden måste det ha bott en hel del folk här, för man kan se rester av en rejäl fotbollsplan, visserligen har småskogen vuxit igenom läktarplatsena, men ändå.

Här stannade forbönderna och lät hästarna vila, på vägen mot Röros Marknad. Här finns en stor präktig gård som är avsedd för detta ändamål, jag upptäckte den förra sommaren när jag var på jakt efter en lämplig badplats. Nog var det en vacker vik, men det var några som hållit kalas där och inte behövt glasen,  hela den härliga badplatsen var täckt av glasskärvor. Ibland blir man förbannad.

Jag har varit på en liten resa (i själva resan), först till Stockholm och där gick det bra att hålla sig till kosten, sedan till Borås. Där var  min värdinna mycket generös och ville gärna laga GI-kost till mig, men då beslöt jag att ta en paus från ”schemat” så jag käkade lite av varje, jag var försiktig, särskilt i början, men mot slutet av veckan hade jag tappat motivationen, men nu är jag tillbaka på banan igen.

Resultatet av en veckas slarv var ett kilo upp i stället för ner. En del straffar Gud med det samma!

Nu är det ”buisnes as usual”, ägg och bacon till frukost, inget bröd, inga potatisar och inget ris. Man vill väl inte ”binda ris till sin egen rygg”, nej, full fart framåt, mot mager hals och smala smalben.