Hej, long time no see…..

Det blir så, att när jag tappar kollen på neandertalaren i min hjärna, vill jag inte skriva i min blogg. Poetiskt uttryckt:

När underjaget                                                                                                                                                                                                                 får övertaget                                                                                                                                                                                                                                                                              blir man en tanta                                                                                                                                                                                                               som vill sluta att banta…

och snar är det jul, ja herregud, knäck och saffransbröd, hur ska det gå?

Men vi har jul i vårt hus och döttrarna (mina) och barnbarnen kommer, det ska bli kul. Skinkan ligger i ugnen, klapparna är så gott som klara och den rosa julgranen lurar i källaren, den skall snart upp, Ronja och jag skall klä den dan före julafton.

Måndag hela veckan

Har vägt mig, det är inte så bra, inga kilon ramlar av sig själv. Jag har ju plussat på ett kilo från det att jag var nere i den första säkerhetsnivån, det är säkert inte mitt fel……. Eller kanske beror det på att jag lämnat den rätta vägen, inte hela tiden, men ibland blir det hopplöst att avstå från allt gott som t.ex. bröd.

Det verkar som mina huvudsakliga tankar hela tiden kretsar kring kroppsvikten, skulle vilja höja mig lite och fundera över andra ting som t.ex. insekternas parningsbetende under blåsiga somrar eller nåt annat lika intressant. Men, min hjärna tänker fritt, mat, mat och mat.

Vi har fått nya grannar, tror att dom håller på och flyttar in i dag. Tomma hus i en sån här liten by är helt klart tråkigt, därför glädjer jag mig åt att se det lysa i deras fönster.

Huset, vårt hus är adventspyntat, julgran på gården, julbocken på omklädning hos min bror i Flyn, allt är skapligt förberett för julfirande. Båda mina döttrar med barn kommer hit, Maria och Ronja kommer ett par dagar före jul och Kamini kommer nog inte förrän på annandagen. Det känns som om det kommer att bli en bra jul. Det får bli som det blir med maten under den tiden, bara jag inte går upp mer kommer jag att vara glad.

Vinter är nog bra

Vinter skulle vara jättetrevligt bara det aldrig blev kallare än -5. Vår bil står och väntar på att repareras, maten börjar ta slut och två mil känns långt med apostlahästarna.

Ett riktigt bra bantningstips från mig, helt gratis! I princip är det ju två i ett:

1. Bo avsides (2 mil) promenera till livsmedelsbutiken.

2. Ge  fan i att handla.

Så där skriver en livstrött  bantare. Nu vill jag att kilona ska ramla av sig själv, det är tröttsamt att hela tiden fundera på mat. Men, det där midjemåttet hägrar så jag kör väl på ett tag till.

Nu kan jag tagga….

”Tagga ner” har man ju fått höra ibland, men nu har jag ju fått lära mig att tagga, inte direkt upp, men i alla fall.

Det är ett, mig närstående, datageni som lärt mig detta. Hon kan alla möjliga mabrovinklar som jag aldrig hört talas om.  Hon är lite tjatig, men herregud, det har ju jag varit mot henne en gång i världen.

Det är det där med att läsa instruktioner som är min svaga sida. Enligt, det ovan nämda, geniet kan man göra precis vad man vill på datorn bara man läser instruktionerna och inte hoppar över ett enda moment. Det är något av ett problem för mig, lyckligtvis har jag då denna support.

För övrigt är det fortfarande vackert vinterväder, men ack så korta dagar. Min kamrat, Leffe the King, har börjat ställa väckarklockan för att kunna ta del av dygnets få ljustimmar. Bra ide, trots att det var en manlig sådan.

Nu ska man inte vara så kategorisk, karlar är ju också män(iskor), och en annan av mina vänner sa en gång så här: ” Naturen jämnar ut allt, det bevisas av låghalthet, alltså om det ena benet är kort så är det andra längre. Därav följer, att om en man har en skaplig hjärna och alltså går att samtala med, har han förmodligen en rätt liten snopp.  Då måste man bestämma sig om man vill prata eller jullra och det finns ju alltid tjejer att prata med.”

Jag ber att få påpeka att detta är ett citat!

Advent i huset

Snön ligger vit över taken, precis lagom mycket. Världen blir gladare av ett vitt puder, det har jag hört att dom tycker på Stureplan också. Men här i Storfinnforsen är vi inte så trendiga av oss, på vårt vita puder kan man åka både kälke och skoter. Röda om nosen blir vi  också ibland, men det är när vi frusit för länge.

Igår lyckades jag faktiskt hålla mig innanför kost-ramarna  igen efter att ha fuskat i ett par veckor. Ja ända sedan födelsedagen, kanske var det den där tårtan som drog igång suget, ja, ja, hur som helst, nu är nu, och det är aldrig för sent att starta om på nytt. På det viset är jag en tålig jäkel. Tjohej!