Nu har det äntligen hänt…..

Visserligen var byxorna lite hängiga på Berndt, och för att hålla sig till sanningen, visst var dom lite tighta på mig, men jag trängde in mig i dom. Och…..dom var lagom, bara jag inte satte mig eller försökte böja mig ner och knyta skorna, men det finns ju långa skohorn, så,va sjutton!

Det har gjort mig helt euforisk efter gårdagens deppighet. Kanske man blir lite labil av den här kosten, nära mellan skratt och gråt, mellan kaxighet och självförakt eller ilska och glädje.

Jag har gjort en riktig mastodontpromenad i dag igen, genom djup snö, uppför och nedför branta backar, faktiskt har jag den sista tiden promenerat under minst en timma varje dag, men i bland upp till tre timmar.

Efter en sån där runda är jag totalt slut, men jag mår jättebra. Det är som om det är nåt i blodet som dansar mazurka, och får livsglädjen att sticka fram sitt rödblommiga ansikte. Vem behöver lyckopiller?

Dagens frukost: ägg och bacon,  lunch: resterna från gårdagens middag,  middag:  falukorv med blomkålsmos.

Så får det bli! Till somaren ska jag ha bikini!………………..kanske……………………

Vad är kalorikamp mot all världens jävligheter…..

Jordbävning i Chile, folkmord i Sudan, talibaner i Afganistan, ja nog är världen bedrövlig.

Därför kan man tycka att det är på gränsen till löjligt att lägga så mycket krut på sin egen kropp, att fylla en hel blogg med kilon upp och kilon ner.

Men löjlig eller inte så har jag fastnat på den första säkerhetsnivån, vågen rör sig inte ett enda hekto neråt utan snarare ett eller annat uppåt. Nu gäller det att hålla fokus, att inse att jag kommer att bli smal, att inget kan stoppa mig. Inget annat än jag själv, och det kommer jag naturligtvis inte att göra.

Sedan jag började med LCHF  igen efter julfrossandet, har jag inte fuskat en enda gång. Ingen potatis, inget ris, inget bröd, ingen pasta och absolut inget socker har passerat min strupe, så va fan, nu måste jag komma loss från den här platån.

I dag lagade jag till en rätt som jag hittade i Anna Jakobssons blogg, det var fetafyllda köttfärsrutor med blomkålsmos. Köttfärsrutorna gjorde jag så här: jag hackade två lökar och blandade dem med 800 gr köttfärs, i smeten rörde jag sedan ner 2 dl creme fraiche och 2 ägg en tsk fiberhusk och  kryddade upp de med salt och chili som jag hackade fint. Därefter bredde jag ut hälften av smeten på ett baklåtspapper, sedan åkte den smulade fetaosten på och sist bredde jag den andra hälften av köttfärsröran över allt i hop. 175 grader i 20 minuter och simsalabim är det klart. Det blir rätt mycket, men perfekt att frysa och ha som snabblunch när man har ont om tid. Receptet är en aning förvanskat, men i alla fall inspirerat av Anna Jakobsson.

I dag har jag traskat ensam på min dagliga promenad, Marianne var inte hemma, men jag pulsade genom djupsnön med sparken och led naturligtvis väldigt. Det blir ”skriet från vildmarken-känsla”. Nu är jag lite osäker på om Jack London hade nån spark…men skit detsamma, snart är jag mager som en speta.

Nu blir det kris för lördagsgdis

Ryktet säger att Danasocker inte får iväg sina leveranser längre än till Skåne. Det innebär att nordliga sockerbagare och karamellkokare kommer att få ställa in verksamheten. Ja, inte gör det mig något, det är bara skönt att veta att andra inte heller kan snaska hur som helst. Ha ha.

Sockerberoende är, fan i mig, en sjukdom om alkoholism och spelmissbruk är det. Vi tål inte heller att ta en kaka för då åker vi dit igen, men det verkar lite löjeväckande för andra, därför tycker folk att det är helt OK att ta fram kakor och bullar och till och med krusa: ”ta en kaka, dom är hembakta”.

Ingen med förnuftet i behåll sätter fram en hela vodka och trugar en alkoholist att ta ett litet glas. Man brukar inte heller bjuda någon som just slutat röka på en cigarett, men för oss tjocksmockar gäller andra regler.

Vi borde ju behandlas som beroendesjukdomarnas creme de la creme. Vi förpestar inte luften, vi super inte skallen i bitar och spyr i portgångar, vi spelar inte bort hushållskassan och vi tar inte ungarna på semester runt Sveriges travbanor. Nej vi käkar kakor och godis och blir lite tjocka, men nu ska Ni få höra:

Vi bär kilona själva och vi är inte det minsta löjliga!

Så är det med det!

Och mat har jag ätit i dag:

Frukost: 2 stekta ägg, 2 fläskskivor

Lunch: färdigköpta köttbullar brockolimos och coleslaw.

Middag: Wokgrönsaker (jag brukar köpa Euroshopers) smörstekt alaskatorsk  med hackade kokta ägg i gräddsås.

Min tappra kamrat Marianne och jag har motionerat i dag också. Vi släpade sparkarna, backe upp och backe ner. Det var minst 2 dm snö på alla vägar, men vi kämpade på under 2 timmar och i alla fall jag var oerhört nöjd med mig själv!

Jag kommer att bli mager och eländig, eller smal och snygg…………….snart……………..

Marianne är redan det!

Fläskpannkaka low carb

Hör här gott folk, man kan koka soppa på en spik om man är tillräckligt hungrig, men jag har gjort lowcarb-fläskpannkaka. Det behövde man inte vara så hungrig för, huvudsaken är att man är uppfinningsrik.

Det var så här, att jag i ren snålhet köpte så mycket fläsk att det blir problem att äta upp det före, bäst före.  Vad gör man? Stekt fläsk till frukost, fläskpytt till lunch och vad tusan ska jag göra med det där jäkla fläsket till middag? Jo, fläskpannkaka blir bra.

och….det blev det. Först tärnade jag 8 fläskskivor och stekte dom tillsammans med en liten lök. Under tiden gjorde jag  pannkakssmeten, 3 ägg  2,5 dl keso,  1 dl gräddmjölk, 1 tsk fiberhusk, lite bakpulver. När lök och fläsk stekt ihop till en bra konsistens blandade jag ner det i smeten och sedan var det bara att grädda. För att underlätta disken använde jag ett bakplåtspapper. 175 graders värme cirka en kvart. Mums filibabba!

Klimakterieröd….

Så sade min bedårande dotter när jag berättade om min nya frächa hårfärg, det ska hon säga som är född med den röda färgen, både hårmässigt och politiskt.

Min egen blodröda socialism har runnit ut i sanden i takt med att Werner drack vodka och korumperade sig med ryssarna, med att Gudrun Shyman skickade sin handväska med taxi från Mora till Östersund på skattebetalarnas bekostnad, med att Göran Persson blev godsherre.  Det går inte att räkna upp alla skitsaker som fått en att förstå att idealism, som inte gagnar den egna plånboken, inte existerar .

Så är livet, man får vara glad ändå. Min glada kamrat Marianne och jag har gjort en relativt lång expedition i dag, den tog cirka två timmar och var omkring 7 kilometer. Det låter som lång tid, men vi hade sparkarna med oss på skoterspåret och dom var  till mer besvär än nytta. Vallarteamet hade nog misslyckats, för det var tungt uppför och gick sakta utför.

Men nu är jag hemma igen och är jäkligt nöjd med prestationen.

Frukost: 2 stekta ägg och två skivor rimsaltat stekt fläsk, kaffe.

Lunch: Brockolimos, pytt på 1/2 skivad morot , 1/2 lök, lite fläsktärningar och potatis till min medmänniska.

Middag: Få se…

Nu ska jag njuta av endorfinerna som dansar jitterbugg i min kropp. Såna där promenader är inte bara bra för midjemåttet, nej även själen trivs med vilda vandringar.

Snart är jag smal och då Ni……

Första delmålet

Jösses, nu är jag vid första delmålet igen, här har jag varit många gånger förr, men nu är det skillnad, för nu är jag fokuserad.

Naturligtvis handlar det om vikt, just så här mycket har jag vägt flera gånger tidigare och tappat geisten, men nu jäklar i det nikotinfria snuset skall jag komma över eller ska man säga under?  Nu är det 6 kilo kvar till nästa delmål och 30 till slutmålet.

Sedan första gången jag steg på vågen för fem ,sex år sedan, när jag trodde jag skulle dö av min övervikt, har jag gått ner totalt 18 kilo, 7 av dem sedan jag började med LCHF.

LCHF är ett riktigt bra alternativ för mig, man behöver aldrig vara hungrig, maten är jättegod och humöret påverkas till det bättre, stundtals blir jag rent euforisk.

Här är kallt  -30 i morse, senare på dagen steg det till – 17 och jag gav mig, glad i hågen,  ut för att åka spark, jag hade en plan, skulle åka spark nerför en lång backe och gå upp, så många gånger jag orkade, men kylan bet i både ansikte och fötter så jag fick lägga planen på is. Rätt ord, eller hur?

Jag gick hem och duschade i stället, varmt ljuvligt vatten, lite bodylotion, ett par droppar parfym och hela livet känns som ett paradis.

Dagens mat:

Frukost: kesoplättar, rårivet äpple, kaffe

Lunch: Ärtsoppa, för mycket kolhydrater, men ändå…

Middag: Färdigköpta köttbullar  (Enevikens, finns påLidl och kostar 39:- kilot)  kycklingsåsen från i går, blomkålsmos och sallad.

I morgon kommer det nya nyheter, troligen är jag inte framme vid slutmålet då, men ändå, en bit på väg i alla fall. Aldrig mer sk jag tappa taget om bantandet, snart ät jag smal!

I dag har jag köpt en ny våg!

Vågen hade ju pajat, och inte vet jag om slitaget blev för stort, men nu har jag en ny, en röd, snygg och digitaliserad. Den kostade 99 kr på ÖB.

I morgon bittida skall den invigas, då hoppas jag på klang och jubelspel och inte några deprimerade suckar.

Min lilla gubbe har ju varit på ultraljud för sitt hjärta i dag. det är lite krossat, men inte av mig och inte värre än att dom ansåg att han skulle kunna leva med det och komma tillbaka om ett år.

Han är ju lite kul, för när dom frågade i receptionen vad han skulle göra hade han glömt vad det hette så han sa att han trodde det hette högtrycksspruta, tjejen i luckan kunde inte hålla sig utan skrattade rätt ut.

För första gången i mitt liv har jag varit till Östersund utan att fika eller äta, men vi ville bara hem. Det har blivit lite knepigt med maten i dag, men man kan ju inte alltid göra rätt.

Frukost: lembasbröd (3 ägg, 3 dl riven ost, 3 msk majonäs, lite bakpulver, lite linfrö och en tsk fiberhusk (kan uteslutas) klickas ut på bakplåtspappe och gräddas ca 12 min på 200 graders värme) kaffe med grädde. Jag åt ju naturligtvis inte upp allt brödet.

Mellanmål: 1 äpple

Lunch: Lika som i går d.v.s. kyckling, brockolimos, cokeslaw och gräddsås.

Middagen är en öppen fråga, det får bli nåt enkelt.

Efter maten har jag varit ute på en långrunda, -23, det var för mycket, jag förstår inte hur vi kom hem.

Men nu har jag tinat och tänker strunta i bäddning och disk, dödsstraffet är avskaffat så jag behöver inte oroa mig.

Snart är jag smal………………