Askonsdag

Nu ska Ni få höra, idag orkade jag inte hela spåret.  Jag fick göra en pudel. Det var inte roligt att erkänna denna svaghet för min kamrat, Marianne, för hon hade massor av krafter kvar och såg ut som en nyutslagen nyponros med skära kinder. Själv hade jag antagit en askgrå ton, helt passande med dagen (askonsdag).

I morgon blir det bättre, då har dagen ett vackrare  namn, bättre färg i alla fall, skärtorsdag. Då kan man ta fram sin gamla kvast och göra en flygfärd till Blåkulla. Det sägs att det är häftigt drag där…… Att man till och med  får  bola med hin håle, men jag har ju min Bolabola (sambons smeknamn), så det blir ju besvärligt.

Men han är inte svartsjuk, dessutom tror han att Blåkullachefen kommer att få problem om han skall räcka till för alla Sveriges häxor.

Vi får se hur det blir!

Vad det gäller frukost flödar inte fantasin precis, det blev ostomelett.   Lunchen däremot blev ett kulinariskt mästerverk, pannbiff (naturligtvis utan ströbröd), blomkålsmos (det blir vansinnigt gott, bara kokt blomkål avredd med vispgrädde) och en enkel sallad på salladsblad, gurka, vitlök, majonäs och yoghurt, iste som dryck passar till all mat. Middagen får bli nån slags omelett.

I morgon ska jag nog äta nåt före promenaden, jag hade hört att det skulle vara bra för förbränningen om man inte käkade något innan man gick, men det kanske var därför jag tappade orken i dag. Och…..tappade orkar är inget för mig, jag som snart skall jogga runt byn med blinkande LYSDIODER i skorna (jag fick ett tips). Kram allihopa!

Faxen

Här på Faxen i Ramsele studerar folk svenska. Det är alltså SFI, svenska för invandrare som pågår här. Den största gruppen är eritreaner, och det får mig att tänka på Afrika. Det bruna, vackra men blodiga Afrika, den märkvärdigast av världsdelar, där folk tar emot främlingar med öppna armar. Men också en världsdel som skickar ut barn som soldater….Godhet och ondska, svält och rikedom, kornbod och öken…..vilka motsättningar.

En gång var jag i Eritrea, det var under kriget med Etiopien, det kallades inbördeskrig,  eftersom Eritrea då var en del av Etiopien, men det var väl nån sorts befrielsekrig, gud vet till vilken nytta, för när man tittar på de som i dag styr landet kan man ju undra. Tänk på Dawit Isaak! Vi vet ju faktiskt inte om han lever!

Men jag var knappa tjugo år och inte helt uppdaterad på världen, jag förstod faktiskt inte att det var krig förrän jag varit där ett tag. Tänk Er,  jag köpte, inte direkt biljett, men betalade för en resa från Asmara till Addis Abbeba 10 svenska kronor.  I fyra dagar reste jag, sittande längst upp på en långtradare, man fick krypa in under repen som surrat fast  lasten. Undrar om dom byggt nya vägar nu, för då var dom smala och krokiga, högt uppe i de etiopiska bergen. Men jag var ung och glad och framför allt inte ensam däruppe, ett par tjejer från Australien och en tysk kock gjorde mig sällskap. Vi reste bara på dagarna, på nätterna sov vi ibland hemma hos nån bekant till chauffören eller i nån typ av hotell, mestadels var det hyddliknande bostäder. Nog borde det varit ens livs äventyr, men jag var tjugo år och trodde att hela livet skulle förbli ett äventyr, men då bedrog jag mig. Eller….

Att skriva blogg och laga lchf-mat är väl också ett äventyr, att gå ner tio kilo i vikt är härligt och att ha vänner som kommer med blommer gör livet både både lätt och spännande. Att åka spark genom stora skogar och fundera på om ”björnen sover”, är också nervpirrande. Så är det, livet är vad man gör det till.

Vår frukost varieras inte mycket, vi käkar mest ostomelett varenda dag. I dag har vi ätit ärtsoppa till lunch, jag vet att det är för mycket kolhydrater, men jag är försiktig annars så det gör inte nåt. Ärtsoppa triggar heller inte igång nåt matsug hos mig, så det äter vi, emellanåt. Middagen har snuddat vid mitt medvetande, få se vad det blir…kanske stekt korv och brockolimos.

Om det är någon som undrar varför jag lullade runt i Afrika i ungdomsåren är det inte så konstigt, det var hippietid och jag var väl mest en wannabee för jag har aldrig suttit på tebarerna i Marocko och rökt mariuana,  jag har aldrig gillat att bli yr i huvudet! Däremot lockade världen!

Nu gillar jag Storfinnforsen mest av allt, sen kommer Järpbyn….

Snart är jag mager som en skrika, utan dubbelhakor, tillika. Adios muchacho, companero de mi vida…..

Högtidligt firande

Jag vill bara vill dela med mig av en glad upplevelse, min goda kamrat, Marianne, kom med en blomma  och gratulerade mig till viktnedgången.

Trallallala, jag är så glad, snart ska jag jitterbugga på köksbordet! 10 kilo, det är fullt i klass med 50 år eller nån annan bemärkelsedag. Ni är alla välkommna att fira mig, men det blir ingen tårta! Bara lchf-pannkaka med vispad grädde och sura hallon. Det är den enda surhet jag vill veta av! Nu bär det av i full karriär mot nästa delmål.

Jag älskar Er alla som gillar min blogg, häng med på resan mot eleganta vader och smala smalben! Vi syns!!

1,5 kilo ner den här veckan

Hör och häpna, jag har gått ner 1,5  kilo den här veckan. Det är så skönt att ha passerat det första delmålet. På den vikten har jag stått massor av gånger och tappat fokus och börjat gå upp igen. Men nu, trallala, är jag på god väg mot det andra delmålet, dit fattas 3,6 kilo.  Jag har alltså gått ner exakt 10 kilo sedan i höstas när jag började med lchf-kosten. Man borde stämma upp en sång eller hurra eller nåt annat kul för att visa sig själv uppskattning.

Undrar vad det var som fick kroppen att släppa taget om lite vikt, kan det vara att jag dragit in på frukten? Kanske är det bara så att det var dags nu, att belöningen kom i en klump.

Ni kanske tycker att jag är överdrivet lycklig, för jag ser ju på bloggar och på facebook att folk ofta går ner två kilo i veckan på lchf, men det är dom det, själv har jag glatt mig åt hektona, men äntligen har jag fått  lite verklig utdelning!

Den rosa joggingoverallen väntar runt hörnet, undrar om det finns blinkande joggingskor för vuxna…….det vore en belöning av guds nåde.

Vi åt den vanliga ostomeletten till frukost,  lunchen har jag förberett med stekt fläsk, löksås och brockolimos, (till löksåsen tog jag en tsk idealmjöl för jag hade ingen philadephiaost att reda med.)  Hoppas mjölet inte lägger sig kring midjan.

Middagen har jag inte funderat på, men det kan kanske passa med pannkaka, pannkakor passar nämligen till allt.

Morgonen har varit hektisk så jag har missat min morgonpromenad, den röda springaren står på gården och gråter av saknad, om nu metallsparkar kan gråta. Skulle tro att den, i alla fall, gör det med lika mycket äkta känsla som det man ser hos Fredrik och Mona i TV-debatter, ömkande fattiga pensionärer.

Själv kommer jag att bli smal och snygg som en modedocka från Italien inom en snar framtid! Då Ni!!!!!!!!!!!!!!

sågspån och kärlek

Naturligtvis glädjer jag mig åt låga elräkningar och varmt hus, men……..jag finner det synnerligen ovanligt  att ha vedbacken precis utanför ingången till huset. Var och en som någonsin deltagit i lokalvård inser väl att sågspån följer med skorna in och därför måste städas ut av någon!

I vårt hus är någon och jag samma person i just den frågan, därför dristade jag mig till att fråga vedbackschefen om han möjligen skulle kunna flytta sin verksamhet en aning. Vad tror Ni händer? Jo, det drar ett grått moln över hans annars glada nuna, och surt frågar han om anledningen. ”Det dras in så mycket spån” svarar jag, rätt tyst och, naturligtvis, försynt. Men han är så sur och frågar om jag inte vill ha värme i huset och sådana dumma frågor, men jag är som vanligt blyg och konflikträdd så jag bara stänger fönstret och ringer min kompis och berättar hur dum han är…..

Naturligtvis förstår hon precis allt, men det är då det händer………in i mitt lugna och prydliga kök kommer han, min älskade gubbe, spritt språngandes naken, och det är inte svårt att gissa vad han tänker säga…precis…”nu drogs det inte in nåt sågspån, väl?” Han påstår dessutom att han stått på trappan och klätt av sig så alla storfinnforsenmänniskor skulle förstå vilken sur kvinna han bor med.

Ja, det får var som det vill med den saken, just den eftermiddagen blev spånfri. För övrigt började han mumla om spanska barer på 60-talet, han ville att jag skulle komma ihåg hur jag älskat att stå där på bargolvet i sågspånet och röka och kasta fimparna på golvet.   Men herregud, det var då det, nu är det kanske inte rökförbud på barerna där, men askkoppar har dom i alla fall. Och….jag som inte rökt på 11 år.

Det hade snöat som sjutton i dag på morgonen, så min röda springare fick stanna i skogsbrynet och vi tog stavarna och pulsade spåret i ankelhög snö. Vi, det är som vanligt min kamrat, Marianne, och jag. Vi kommer att få stenkondis, eventuellt skulle vi delta i sparåknings-VM, det vill säga om nåt sådant existerar.

Det andra vi, d.v.s. Berndt och jag, åt kyckling och brockolimos till lunch och ostomelett till frukost.

Tjao

Vaginadagen

Döm om min stora glädje när jag upptäcker att än finns det tid!  Fräcka fotografen eller Elaka pappan påminnde mig i sin superba blogg om att i dag är det vaginadagen.

Härmed ber jag att få framföra mina varmaste  gratulationer till oss alla som äger denna förnämliga kroppsdel.

Hade jag haft lite skumpa skulle jag skålat, i torr sådan naturligtvis,  så skålar en lchf-are för livet och döden samt för sin egen och andras kussimurror! Hasta luego!

Fina gubbar i Flyn-Storfinnforsen

Slutet på mars, jag blev lite orolig i dag när jag stormade fram på min morgonpromenad(sparktur), kan det vara så att björnarna börjar vakna? Tänk om man skulle möta en nyvaken björnhona med ungar, då, jäklar, skulle man få björnfrossa och kanske till och med bli uppäten. Dock är jag övertygad om att det är flera som dött av övermättnad än som björnföda i detta avlånga land.

Dessutom har jag något annat att anföra: Det är inte så att gubbarna i Flyn-Storfinnforsen är vackrare än andra gubbar, men jag känner mig helt säker på att aldrig möta nån ful gubbe i spåret.  Väskryckarna gör sig inte heller besvär i Ångermanlands skogar för att inte tala om blottarna, herregud, dom skulle ju förfrysa snopparna. Därav följer att man kan susa fram genom nejden tämligen så säker.

I dag var jag dessutom i ett tillstånd av glädje, jag sjöng och gapade för full hals, ”lilla vackra Anna, om Du vill… ”, Min falska men välljudande stämma torde väl ha skrämt varenda vilddjur på flykten. Klockan var bara åtta så grannarna hade inte startat upp sina trötta ben ännu, så jag tror inte att jag åhördes av nån enda människa. För övrigt skulle det heller inte göra nåt, man kan hitta på värre saker än att gapsjunga!

Städningen väntar, dammtussarna har vuxit till sig under veckan och det finns inga ursäkter, jag måste städa, i alla fall dammsuga, attans……då kanske jag ska sjunga en sång under tiden. T.ex. Mikael Wiehes, han var på morgontv och sjöng en härlig sång som var avsedd för att avsätta en statsminister ”vi ska ta tillbaka” eller nåt sånt hette den. ska söka efter den på youtube.

Frukost och lunch fick göra sällskap i dag: pannbiff, omelett och brockolimos, så nu är man mätt och ursäkterna för utebliven städning har decimerats till noll.

Men vad gör det snart är jag mager som en nyvaknad björnhona, då jäklar blir det kul, och aldrig mer ska jag bli tjock…..Hej då!