Strålande sol

Solen strålar från en klarblå himmel, det är 10 grader kallt, det betyder att man kan åka spark på skaren. Skare är en bra uppfinning, det känns som om man går på frusen luft.

När mina föräldrar skulle åka till USA för att besöka släkten, var min pappa lite orolig på morgonen före resan. Helt plötsligt fick mamma se honom springa fram och tillbaka över åkrarna, när hon frågade vad han höll på med svarade han med de berömda orden: ”De e´ f´l siste gången man får kut på skäran nu”, men dom kom hem igen och min far sprang på skaren många gånger efter det.

Till minne av detta ska jag ta en rejäl sparktur i dag.

För övrigt är jag fortfarande förbannad på Y-buss, jag berättade nog inte riktigt allt i förrgår…men det var flera chatteringar på den där berättelsen.

När jag kom upp på tunnelbanan upptäcker jag att jag glömt mobilen och inte hinner gå och hämta den. Det var inte bra, för jag kommer inte ihåg ett enda telefonnummer utan den, jo det till min mamma, hon har haft samma sedan jag var barn.

Väl uppe på Cityterminalen hittar jag till min förvåning en telefonapparat, ”sätt i ditt kort” står det, och jag stoppar i mitt visakort, ”ingen kredit”. Jag var pank…..något eller någon hade tömt mitt konto….lyckligtvis hittade jag några mynt i fickan så jag ringde min mor och bad henne ringa min karl och bekräfta att jag behövde hämtning i Sollefteå.

Det där med kortet var irriterande, men jag tänkte att jag får fixa det lite senare, det var ju inte direkt nån förmögenhet där, bara en knapp tusing eller så…..

Men det var strax därefter som eländet började på allvar. Min egenhändigt betalda biljett dög inte, jag hade gjort ett fel med datumet när jag bokade och Y-buss hade inte haft nån spärr för omöjliga beställningar (datorköpt biljett, billigt för Y-buss).

Där står jag, en liten rund gumma i sina bästa år, utan biljett, troligen utan pengar och utan telefon.

Tro då inte att den där spärrvakten var en riddare som sa ett vänligt  ord till den drabbade mormorn som betalt, om än tryckt på fel knapp, och valt att resa med denna eminenta ”mormorsbuss”.

Nej, han sa inte riktigt att jag skulle skylla mig själv men nästan. ”Man måste dubbelkolla” sa han med stockholmsk arrogans, det hade han ju, för fan, rätt i. Men att Y-buss borde haft en spärr för fysiskt omöjliga resebeställningar sa han inget om. Det går ju inte att åka tillbaka innan man kommit fram. ”Gå och köp en biljett till”, sa han, ”annars kommer Du inte med”. Det hade varit trevligare med en liten vänlighet, kanske jag inte blivit så panikslagen då.

Jag sprang för livet ner till biljettdisken och räcker med andan i halsen fram mitt visakort, och tro mig eller ej, gud var god, jag hade stålar, jösses så skönt, det var telefonen som visat fel, tjohej.

Med två minuters marginal steg jag ombord på landsvägsskeppet som skulle föra mig hem.

Har Ni hört en sån jäkla historia, tryck rätt, annars blir det dyrt, ingen sevice, skyll dig  själv. Inte ens vid telefonkontakten med busskontoret dagen efter fick jag ett vänligt ord. ”Man måste dubbelkolla” sa den väldresserade kontoristen, ”vår reklamationsavdelning får undersöka om man måste spärra uppenbart omöjliga resor eller om vi kan fortsätta att ha det så där”.

Herregud, en eller annan missnöjd panchis spelar ingen roll, såna gnäller ju bara ändå. Nu får jag vänta fjorton dagar på resultat från Y-buss reklamationsavdelning, få se hur dom tänker. Själv är jag fortfarande topp tunnor rasande.

Jag vägde mig i går morse och jag hade inte gått ner ett enda litet hekto. Men snart kommer kilona att rasa och då ska Ni få se på sjutton.

Annonser