Bonus

Bonus är latin och betyder bra. Bra är det att att vara artig och hjälpsam och att dela med sig av sitt överflöd.

Det är inte bra att vara sniken! I alla fall har man inte ansett det, anspråkslöshet har tidigare ansetts som bra. Därför kommer jag med ett litet förslag: varför inte döpa om giriga direktörer och företagsledares rörliga ersättningar till malus (fritt ihoptotat  från spanskan malo=dåligt, med ändelsen -us).

Vad sägs? Är det inte briljant? Det är sådana fantastiska tankar man får i de djupa ångemanländska skogarna, när man susar fram på sin gyllene hingst, fan, jag menar spark…..men ändå….

Viktminskningen går så där, nu är jag två hekto under första delmålet och mitt humör skiftar mellan övermod och hopplöshet.

Jag har ju bevisligen gått ner 7,5 kilo sedan i höstas och det är ju rätt OK, problemet är att just nu står jag stilla. Jag borde verkligen skippa frukten, men i går käkade jag en apelsin, den sista. Bonus (bra) tänkte jag, nu kan jag inte frestas, men tro mig eller ej…när min trogne livskamrat varit på kaffekalas hos min bror och hans sambo (där han, för övrigt,  käkat två semlor) hade han med sig ett ljuvligt rött äpple till mig. Det doftade paradisiskt. Attan, jag käkade upp det! Så sprack det, och inte var det väl mitt fel?

Fel eller inte, mat måste man ha och igår såg menyn ut så här:

Frukost: två stekta ägg med lite riven ost på, till det brockolimos (för den ljusgröna färgens skull).

Lunch: Fiskbullar i dillsås (5,5 % kolhydrater stod det på burken) brockolimos och aiolisallad (salladsblad, gurka och tomat i en dressing av 1 msk majonäs, 1 msk gräddfil och en vitlöksklyfta)

Middag: Stekt kyckling med brockolimos och coleslaw. Dagens dryck är som vanligt vatten.

Det är väl OK för en lchf-are, men vid smykontrollen på vågen syntes inte ett spår. Däremot, hör och häpna, hade semelätaren och godissmygaren gått ner ytterligare några hekton. Det är bittert, eller i alla fall blir man avundsjuk. Tjao!


Annonser