Psykologi

Nu har jag under flera dagar funderat på den psykologiska delen av viktminskning. Först tyckte jag att det verkade så flummigt när det sitter folk i TV-soffor och säger att man skall titta sig i spegeln på morgonen och tycka att man är bra och snygg så det räcker.

Att det skulle få en att avstå från chokladkakor och chips låter i högsta grad konstigt. Men det ligger nog en del i det där flumsnacket När man är sliten och ledsen eller oälskad och ”ful” öppnar sig ett hål i själen och det försöker man täppa till med godis och mat.

Är sorgen ytlig eller tillfällig kanske man kan bota sig själv genom att titta i spegeln och inse att man duger. Men ofta kan man nog behöva hjälp, psykologisk eller medmänsklig. Nu finns det i de flesta kommuner nån typ av hjälp ute i primärvården, samtalsgrupper med terapeuter eller något liknande och dessa ska väl finnas till för behövande.

Men sparkåkning och promenader över vida vidder är också välgörande för en sargad själ.

För övrigt löper livet på i jämt tempo, jag gjorde en fantastisk omelett till frukost, det var med brockoli och riven ost. Lunchen ligger färdig och väntar i kylskåpet, pannbiffar utan ströbröd, brockolimos och coleslaw.                             Middag blir  några lowcarbpannkakor med bacon och coleslaw.    Genomgående dricker jag iste, det är helt OK.

Så är livet, men snart blir det livat för då ska jag dra på mig den rosa joggingoverallen och springa runt byn och glänsa. Hej då!

Annonser