Faxen

Här på Faxen i Ramsele studerar folk svenska. Det är alltså SFI, svenska för invandrare som pågår här. Den största gruppen är eritreaner, och det får mig att tänka på Afrika. Det bruna, vackra men blodiga Afrika, den märkvärdigast av världsdelar, där folk tar emot främlingar med öppna armar. Men också en världsdel som skickar ut barn som soldater….Godhet och ondska, svält och rikedom, kornbod och öken…..vilka motsättningar.

En gång var jag i Eritrea, det var under kriget med Etiopien, det kallades inbördeskrig,  eftersom Eritrea då var en del av Etiopien, men det var väl nån sorts befrielsekrig, gud vet till vilken nytta, för när man tittar på de som i dag styr landet kan man ju undra. Tänk på Dawit Isaak! Vi vet ju faktiskt inte om han lever!

Men jag var knappa tjugo år och inte helt uppdaterad på världen, jag förstod faktiskt inte att det var krig förrän jag varit där ett tag. Tänk Er,  jag köpte, inte direkt biljett, men betalade för en resa från Asmara till Addis Abbeba 10 svenska kronor.  I fyra dagar reste jag, sittande längst upp på en långtradare, man fick krypa in under repen som surrat fast  lasten. Undrar om dom byggt nya vägar nu, för då var dom smala och krokiga, högt uppe i de etiopiska bergen. Men jag var ung och glad och framför allt inte ensam däruppe, ett par tjejer från Australien och en tysk kock gjorde mig sällskap. Vi reste bara på dagarna, på nätterna sov vi ibland hemma hos nån bekant till chauffören eller i nån typ av hotell, mestadels var det hyddliknande bostäder. Nog borde det varit ens livs äventyr, men jag var tjugo år och trodde att hela livet skulle förbli ett äventyr, men då bedrog jag mig. Eller….

Att skriva blogg och laga lchf-mat är väl också ett äventyr, att gå ner tio kilo i vikt är härligt och att ha vänner som kommer med blommer gör livet både både lätt och spännande. Att åka spark genom stora skogar och fundera på om ”björnen sover”, är också nervpirrande. Så är det, livet är vad man gör det till.

Vår frukost varieras inte mycket, vi käkar mest ostomelett varenda dag. I dag har vi ätit ärtsoppa till lunch, jag vet att det är för mycket kolhydrater, men jag är försiktig annars så det gör inte nåt. Ärtsoppa triggar heller inte igång nåt matsug hos mig, så det äter vi, emellanåt. Middagen har snuddat vid mitt medvetande, få se vad det blir…kanske stekt korv och brockolimos.

Om det är någon som undrar varför jag lullade runt i Afrika i ungdomsåren är det inte så konstigt, det var hippietid och jag var väl mest en wannabee för jag har aldrig suttit på tebarerna i Marocko och rökt mariuana,  jag har aldrig gillat att bli yr i huvudet! Däremot lockade världen!

Nu gillar jag Storfinnforsen mest av allt, sen kommer Järpbyn….

Snart är jag mager som en skrika, utan dubbelhakor, tillika. Adios muchacho, companero de mi vida…..

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: