Psykologi

Nu har jag under flera dagar funderat på den psykologiska delen av viktminskning. Först tyckte jag att det verkade så flummigt när det sitter folk i TV-soffor och säger att man skall titta sig i spegeln på morgonen och tycka att man är bra och snygg så det räcker.

Att det skulle få en att avstå från chokladkakor och chips låter i högsta grad konstigt. Men det ligger nog en del i det där flumsnacket När man är sliten och ledsen eller oälskad och ”ful” öppnar sig ett hål i själen och det försöker man täppa till med godis och mat.

Är sorgen ytlig eller tillfällig kanske man kan bota sig själv genom att titta i spegeln och inse att man duger. Men ofta kan man nog behöva hjälp, psykologisk eller medmänsklig. Nu finns det i de flesta kommuner nån typ av hjälp ute i primärvården, samtalsgrupper med terapeuter eller något liknande och dessa ska väl finnas till för behövande.

Men sparkåkning och promenader över vida vidder är också välgörande för en sargad själ.

För övrigt löper livet på i jämt tempo, jag gjorde en fantastisk omelett till frukost, det var med brockoli och riven ost. Lunchen ligger färdig och väntar i kylskåpet, pannbiffar utan ströbröd, brockolimos och coleslaw.                             Middag blir  några lowcarbpannkakor med bacon och coleslaw.    Genomgående dricker jag iste, det är helt OK.

Så är livet, men snart blir det livat för då ska jag dra på mig den rosa joggingoverallen och springa runt byn och glänsa. Hej då!

Annonser

Våffeldagen

Det är i dag det är våffeldag, som om det inte skulle passa med våfflor varje dag! Men sån är lag(g)en, eller, i alla fall, seden. Sedan får man tycka vad man vill om det.

Våfflor för lchf-are existerar, efter vad jag förstår,  man får ta det där gamla pannkaksreceptet och slå smeten i våffeljärnet i stället för i plättlaggen. Jag har inte försökt, men enligt någon på pannkakstråden på ifokus, kolhydrater, funkar det bra.

Ni kommer väl ihåg receptet, en dl grädde, en dl vatten, tre ägg, en msk fiberhusk och salt och peppar efter behag. Jag brukar krydda upp smeten med lite cayennepeppar, för jag gillar käk med stuns. Eftersom det är högtidsdag, kan vi  fira lite och vispa grädde, blanda den med rårivet äpple och kanel. Vad sägs? Skaplig bantarmat, eller hur?

Det är inte utan att man undrar om detta verkligen kan leda till smala vrister och getingmidja,  men den som lever får se…. Dock……man ska inte vara pessimist, bevisligen har jag i dagsläget gått ner 8,5 kilo och det är ju sån här mat jag ätit, så det funkar ju. Min söta gubbe har också förvandlats till en magerlagd herre, han har gått ner bortemot 10 kilo på den här tiden. Detta, trots att han redan tidigare var helt OK och att han äter bröd, potatis och en eller annan bakelse eller chokladbit. Livet är hårt men orättvist!

Det är lättare för karlar att tappa i vikt, det har nåt med muskelmassan att göra. Det har jag läst i någon av de otaliga skrifter om kilo hit och kilo dit som jag läser hela tiden.

För övrigt snöar det, solen lyser med sin frånvaro! Sparkåkningen ligger i träda och jag har glömt stavarna hemma, och stappliga damer som jag ska inte ge sig ut på isiga vintervägar utan broddar och hjälm.

Lite motionsdans på köksbordet är däremot nyttigt som fanken!  Arividerci!

aftonstunden är inte heller så illa

Nu ska Ni få höra….Jag vet vad jag heter, hur gammal jag är, vad jag väger och hur många kilon jag gått upp eller ner de sista tio åren, men jag  visste inte, att jag inte satt i valberedningen för Storfinnforsens Byalag. På mötet med samfälligheten förra söndagen var det någon som sa till mig att jag måste ta reda på vilka som ville sitta kvar i Byalagets styrelse, och tro mig eller ej men jag ifrågasätter inget, jag säger bara ”jasså” och börjar försöka få ihop det hela på ett synnerligen amatörmässigt vis. Under tidens gång får jag reda på att det är min gulliga gubbe som blivit vald till detta uppdrag…….alltså inte jag!

Jag är ett rö för vinden, säger nån åt mig att jag är Sudans president, börjar jag väl förhandla med guerillan. Ja herregud, hur det kan bli. Men styrelse verkar jag ha fått ihop trots att jag inte haft med saken att göra.

För övrigt har jag inte varit på nån riktig promenad i dag, jag gick runt kyrkan i Näsåker och tänkte att det var halt och inte Urkul(t) så det blev ett valhänt försök till motionsrunda. Det är nåt konstigt som som händer i kroppen på en när man blivit van vid daglig motion, det började liksom krypa under skinnet av oro och jag  upplevde att jag måste ut. Till i morgon ska jag ta med både broddar och stavar, då blir det, inte fest i Kapernaum, utan kul i Näsåker.

Dagens mat har sett ut så här:

Frukost: stekt ägg med ost och brockoli.

Lunch: Små leverbiffar (halvfabrikat, djupfryst), brockolimos, coleslaw och potatismos till valberedningens herre.

Middag: Räkomelett som jag gör på ett enkelt vis, en halv lök steks i smör till dess den blivit gyllenbrun och mjuk sedan slår jag ner frysta räkor i stekpannan och låter dom fräsa med till dess vätskan avdunstat, sedan slår jag på omelettsmeten, bestående av tre ägg, en dl vatten, salt och peppar. Till detta gjorde jag en härlig sallad på salladsblad, gurka, tomat, vitlök turkisk yoghurt och lite majonäs. Vilket käk!

Jaha, då vet Ni hur landet ligger, och snart går jag och lägger mig. Sömn gör en vacker, och snart är jag smal! Tjao!



Morgonstund igen

Jag sitter vid datorn och hör i bakgrunden en intervju i svt:s godmorgon-program. En kvinna pratade om bullemi och hur hon kom ur det. Det går att gå ut på nätet och lyssna på det igen, jag tror nämligen att hon sa något viktigt. Något om att inte duga som man är, att sakna kärlek i livet och ha ett hål att fylla igen. Ett hål i själen som man försöker laga genom att stoppa magen full av både mat och sötsaker.

Det är för tidigt på dagen för djupsinnigheter, jag måste kanske koncentrera mig på andra viktigheter, t.ex att få på mig kläderna och dricka kaffe. Det är också det där med frukostäggen. Ingen rast och ingen ro…..men snart är jag mager som en slana, det ska bli skönt! Hej då!

Morgonstund har guld i mun……

I morse var det 14 minusgrader, klockan var halv åtta , och det är tidigt för mig. Men med en dåres envishet ringde jag min pigga kamrat, Marianne, och frågade henne om hon var beredd att utforska vårt gamla skoterspår. Hon är pigg och kul så hon tvekade inte så vi gav oss iväg.

Det var inte kanonföre, men nästan, det är så härligt med snö som bär och sol som värmer, inget går upp mot norrländska vårvintermornar, halleluja! Nu behöver man ju inte nagelfara det där uttalandet, för det är inte helt och fullt sanning. Faktum är att jag har upplevt en och annan het natt som står sig bra i jämförelse. Chokladpudding var (obs inte är) något som också får tårna att krulla ihop sig av vällust, men för en bantare av högsta graden är det en passerad glädjegivare. Nu får man försöka att själv vara glädjespridare, t.ex. säg snälla saker  till sina kamrater och varför inte till obekanta också.

Man riktigt känner hur kilona trillar av en där i spåret. Frukosten blir en verklig sensation när man sparar den till dess man gått sin morgonpromenad, jäklar, då trillar dom väl på, förstås, men äta måste man ju….Lchf…..

Frukost: 2 stekta ägg, coleslaw och brockolimos. Dagens måltidsdryck är iste.

Resten av dagen vet jag inte vad vi ska äta, men det blir väl nån råd med det.

För övrigt kan man visst dansa på borden även om man är lite rund. Men snart ska jag vara mager som en pinuppa och upp och huppa på köksbordet i Storfinnforsen. Tjao

Vågen är inte bara en stjärnbild….

Nej, vågen är inte bara ett astrologiskt tecken,  det är också ett pinoredskap för en bantare. Måndagarna är vågdagar för mig, då visar sig veckans segrar och tillkortakommanden i grötfatet.

I dag är det måndag och jag är rätt glad, jag har gått ner nästan ett kilo under veckan närmare bestämt 8 hekto, så nu är jag ett kilo under första delmålet. Det har ju varit så svårt för mig att komma över den där gränsen men nu känner jag mig på rätt säkert avstånd från det där hindret.

Nu stormar jag mot nästa delmål, alltså det andra i räkningen, dit är det 5,1 kilo. På vägen dit måste jag också ta ställning till det där med bypassoperation.  Jag har ju tänkt att om jag inte lyckas gå ner ett halvt kilo i veckan skall jag anmäla mig till den. Det lockar inte, jag tycker om mat, och att äta mindre än en halv dl sex gånger om dagen käns inte kul. Men vi får se, det är inte heller kul att vara tjock.

Men, just det, det är tjock jag är. Jag är inte äcklig, jag är inte dum och…. jag är en älskvärd människa och den som inte ser det får, fan i mig, skylla sig själv!

I dag har jag gjort en hjältemodig insats, jag tog långrundan före frukost. Spåret var fastare än de tidigare dagarna, men det lämnar ju naturligtvis ett och annat att önska. Sparkstöttingens medar susade i nerförsbackarna, flåsandet ljungade över nejden i uppförsluten.

Härligt och gott med frukost sedan. Det fick bli som vanligt, två stekta ägg med lite riven ost och brockolimos till det. Sedan har jag börjat med en ny måltidsdryck, iste. jag gör i ordning en full kanna te, när den svalnnat sätter jag in den i kylen och simsalabim har jag en sockerfri och läskande dryck.

För övrigt är livet inte direkt en dans på rosor, men skapligt i alla fall och snart är jag mager som en skrika.  Tjao!

stackars lilla bubbla….

I en av alla bantarbloggar därute läste jag några tänkvärda ord: ” När man är tjock är det just det man är”. Man är inte dum, man är inte ful, man är inte karaktärslös, nej det är tjock man är. Det har Ni inte tänkt på, va?

Det är alltså fullt möjligt att vara klok och tjock, att vara snygg och tjock eller, varför inte, moraliskt högstående och tjock. Ja herregud, vilka fantastiska tankar man kan få när man släpper lös dom ur fördomarnas glasburar.

Jag har till och med hört att det finns muslimer som inte är terrorister, att det finns tanter som inte har handväska eller att det finns gubbar som saknar keps. Sug på den Ni!

För övrigt löper livet på i gamla spår, men sparkåkningen gick inte i några bra spår, det var löst och sönderkört i skoterspåret….. det är ju fan att dom inte kan låta bli att åka skoter där…….Jag hade verkligen sett fram emot fasta härliga spår efter 17 tillplattande skotermattor, men det blev inte alls bra, det var för mjukt.

Och jag är ingen svikare, jag lämnade inte min röda springare vid skrogsbrynet, nej jag släpade med mig sparken alla dom fem kilometrarna, man kan uttrycka sig så här: sparkstötting i tjugo centimetrars snömodd är inte bara sällskap, det är onödigt lidande också”.

Vi åt:

Frukost: lchf-pannkakor med rårivet äpple. (1 dl vatten, en dl grädde tre ägg och en msk fiberhusk, salt och kajennpeppar efter behag).

Lunch: Falukorv, brockolimos och coleslaw.

Middag: Fläskkotlett brockolimos och sallad på salladsblad, tomat, gurka, vitlök och vinegrättsås.

Och i morgon är det vägning, är det inget fel på vågen så bör den här veckan gett strålande resultat!

Hej då!