Gott Nytt År

 

Bockar i all ära

men är dom av halm blir dom varken kåta eller kära

Visst kan det passa med lite poesi så här på nyårsaftons morgon och jag är inte den som undviker språkliga äventyr. Nej, bjuds det möjligheter till att rimligen rimma, ja då tar jag den chansen.

Nyårsafton, det är i natt det ska ske, man ska sluta röka och sluta käka godis………Lyckligtvis röker jag inte……….men nu är det dags…… mitt nyårslöfte är oåterkallerligt, bort med snabba kolhydrater ur maten! Jag har, sedan jag öppnade kafèet, inte direkt ökat mitt kapital, däremot har midjeomfånget ökat som fan, men nu är det slut. Nu blir det LCHF-kost i ett helt år, jag skall låtsas att jag är diabetiker, att socker är giftigt för mig och nästa nyårsafton ska jag vara nöjd med mig själv!

Förlåt om jag är lite egofixerad, men den här bloggen ska ju egentligen handla om vikt, min vikt…..och det gick bra så länge  kilona ramlade, men sedan, när dom kom tillbaka, ja då hittade jag på allt möjligt annat att skriva om för vem vill skriva om sina tillkortakommanden? Inte jag i alla fall!

Men nu är nu och vi har inte bara konstgjorda husdjur, nej vi har en snäll och vacker hund på besök och det är bra för midjemåttet, hon gillar att promenera så det är bara att hänga på. Vädret är perfekt, -3 grader, cirka 30 cm snö, ogrusade vägar och naturligtvis gnistrande sparkföre.

Mister B. och jag skall fira tillsammans med Kiddis och då blir det inte fråga om några nyårsraketer för hon är, enligt utsago, rädd för smällar och inte ska vi skrämma henne. Nej, vi ska hålla om henne och hålla för öronen på henne om någon här i byn skulle få för sig att smälla av några smällare.

GOTT NYTT ÅR!

-24

Det här är skorstenen på ett av av dom hus som Mister B. skottar taken på, 13 stycken närmare bestämt. Det är två gigantiska och elva mindre. Jag lider med honom, men jag kan inte direkt hjälpa till.

Men…….i Ryssland….där är det förstås värre, mera snö, kallare vinter, värre maffioso,  godare rödbetssoppa och  giftaslystnare damer. Angående giftaslysten, så har jag faktiskt frågat Mister B. men han kommer alltid med undanflykter……(en gång sa han att han hade ont i foten)och vad gör man? Frågar nån annan? Det verkar lite främmande att fråga en främmande om nåt så skrämmande.

(Ibland blir jag direkt imponerad av mig själv, nog var det väl lite poesi i den förra meningen?)

Nej, jag får väl hålla mig till min tappra snöskottare och nöja mig med sambostatus, han säger, att så länge man inte är gift behöver man inte oroa sig för att bli skild. Kanske han har rätt i det. Inte för att jag oroar mig direkt, jo för den här jäkla kylan och för hus och bilar och sist men inte minst för att Mister B. skall frysa ihjäl däruppe. Ja, ja det får bli som det blir med den saken, är man inte gift behöver man ju heller inte bli änka……..

Vi är i Järpbyn och just nu kan man inte se dom där jag längtat efter, det är inte så mycket snö men kallt, kallt, kallt. Ja, Ni vet dom där jävla stenarna och marken ”där barn jag lekt” (Verner von Heidenstam). Ciao!

svävande

Eftersom jag verkar ha fastnat i fågelvärlden måste jag faktiskt visa Er min nya facebooksprofilbild…..långt ord, va?

Det är mister B. som försett mig med vingar…..kanske ville han fila bort dom vassa kanterna och göra mig lite mer änglalik…….eller också ville han ge mig luft under vingarna och hjälpa mig flaxa kring och glädja mig åt livet. När han kommer upp ur källaren ska jag fråga honom.

Men medge att jag passar in bra bland skator och hackspettar.

För övrigt viner snöstormen runt knutarna så det är en fröjd att kunna sitta inomhus och kolla på TV, läsa kärleksnoveller, blogga eller bara försiktigt kika ut genom fönstret och tänka på att snart är det jul igen. Snön blåsen bort från träden så när stormen mojnat kanske vi kan ta in en julgran.

Den rosa får förlåta, inte en jul till med rosa julgran. Man kanske skulla skänka den till nån bordell eller så……rosa med svart glitter och lila kulor….ja inte vet jag vad dom vill ha…..Hej då!

 

 

 

 

Svävar i det blå……

Det här är min kamrat Hacke, det är en riktig hårding, när han dyker upp smiter talgoxarna………Dom visar, däremot, ingen större skräck för oss människor dom flyger upp och kollar vem det är som kommer men sen ”aha det var den där, då är det lugnt” så blir det ”buisness as usual” på talgbollen.

Men Hacke, han visar respekt, faktum är att han sticker om han ser mig i köksfönstret…..Respekt……..Ja, respekt är ju bra och modernt, alla vill ha det, så man får väl vara glad om man så  bara får det från en hackspett.

Hoppsan, det där lät som gnäll, det var inte meningen. Naturligtvis förstår jag att det är nödvändigt med gigantiska lön- och pensionsskillnader, hur fan ska man annars lära småfolket att veta sin plats?

Nån måste ju städa upp efter dom fiiina damerna och herrarna….och…….hur skulle det se ut om en städerska fick en lön efter insats? Kanske hon skulle köpa sig ett slott i den sörmländska idyllen, enligt känt recept. Och då………skulle hon ju inte hinna skura efter andra….det säger ju sunda förnuftet att det är omöjligt.

Herregud, vilken sur kärring jag är, förlåt, jag vet att jag är privilegierad. Jag vet att jag haft tur i livslotteriet, jag skulle kunna ha varit född i Afgahnistan och jag klär inte i burka.

För övrigt hörde jag på nyheterna att Margit Wallström kanske gjort lite bra arbete för sin lön……kvinnovåld i krig skall jämställas med andra krigsbrott. Man blir förvånad att det inte alltid varit så, tanken på världens alla våldtagna kvinnor sitter som en vass klo i bröstet.

Men nu ska vi vara glada…det är snart jul!

Ciao

 

 

Skata

-25 och ingen stans att värma sig.(För skatan, för satan)

Jag är lycklig som fötts utan vingar, man kan vara en riktig skata ändå…….Söta Gubben har aldrig öppet kallat mig för det, men nog har jag tyckt mig förstå att han tänkt så ibland.

Tidigare män i mitt liv har varit mindre blyga, ”gaphals, rugguggla och skata”……det har man ju fått heta och jag har aldrig haft nåt direkt emot det, herregud vem har inte velat lära sig flyga?

Men i dag var jag glad att slippa sitta i en björktopp och frysa.

Det är outhärdligt kallt, kylan kryper rätt in i själen och får en att bara vilja dra täcket över huvudet och inte lämna sängen.

Men hör och häpna, jag har gjort ett storverk i dag…….jag har röjt den där garderoben,  den där, där man kastar in allt som man inte vet var man ska göra av. Vilka fynd jag gjorde…..sprillans nya snickarbyxor till SG, präktiga lovikkavantar till mig och härliga fårskinnstofflor som passar som hand i handske nu, när kylan tränger in genom väggarna och golven börjar bli iskalla.

Det är cirka 70 dagar kvar till dess solen börjar värma en aning……men då börjar i stället årets bästa tid……när snön gnistrar och solen värmer, när man kan täcka marken med granris och sitta i solen och få fantastisk färg eller varför inte koka kaffe  eller grilla korv över öppen eld…….vilken njutning. Värt att vänta på!

Ciao

På gränsen…..

En anspråkslös buske kan väl också representera vacker vinter och till och med ge lite julkänsla, faktum är att om man tittar närmare kan man ana juleljusen i bakgrunden.

En sliten gumma med buskigt kalufs kan väl också duga och vara lite vacker……..kanske strålar hon ibland, kanhända hon lyser av fröjd när det gnistrar om sparkföret. Eller….nåt…….

Vilken jäkla dag jag har haft, vi hade ABB och Svenska Kraftnät på lunch och jag brukar sällan misslyckas med maten……men idag………herregud…..revbensspjällen var nästan svarta, inte brända utan färgade av sojan i marinaden……såsen smakade mjöl och salladen var inte bra den heller….så kan det gå när man vill vara duktig. Men å andra sidan……vi kan  äta revbensspjäll och sås varje dag, resten av året. Inget ont som inte har nåt gott med sig.

Äsch, jag är för trött, det här blir inte bra. Buenas noches!

 

Det är väl lika bra……..

………. att köra på med jultemat.

Det här är vår julgrupp,  Ni skulle se resten av byn, det blinkar och skiner, ja det lyser verkligen om oss och var ska det lysa om inte i en kraftverksby?  Men E-on  bjuder inte på några gratiswatt, utan skiter precis i att lite grannrabatt skulle vara bra för julefriden. Dom har visst inte råd heller för det viskas om att dom förlorat en massa stålar nere på kontinenten…..ja, inte vet jag annat än att energin är dyr både här och där. Tänk om man skulle kunna gör egen energi hemma i huset, en liten vindsnurra till varje villa, det vore inte illa.

Pelle i Åbränna, han hade ingen elanslutning, nej han hade det bra ändå. Han hade byggt en vindsnurra ute på gården och och samlade energin i ett bilbatteri, med det kunde han driva en glödlampa i köket och radion, den viktiga radion, den som förutspådde väder och gav radioteater om kvällarna.

Vi brukade åka dit några gånger varje år, på vintern fick vi åka skidor från Överäng, på sommaren kom Pelle och hämtade oss med båten och vi fick åka motorbåt över Torröns svarta vatten. I Åbränna fanns det två gårdar och den ena var min farfars barndomshem och Pelle var farfars bror. När syskonen flyttade och föräldrarna dog blev han ensam kvar där. För oss barn blev han ett bevis på att man kunde ha ett härligt liv  långt från civilisationen. Han fiskade och drev fårskötsel, odlade potatis och hade ytterst få räkningar. När han behövde nån flanellskjorta eller några långkalsonger skrev han till Viskadalskatalogen  och dom skickade vad han behövde, matvarorna handlade han i den lilla livsmedelsbutiken i Överäng och där hämtade han troligen posten också.

Så var det då och nu är han sedan länge död och begraven, Åbränna har fått både bilväg och elektricitet men vi är aldrig där….vemod…