En tolftedel

Tussilago farfara, snart dyker den upp på riktigt……Jag längtar efter den även om jag faktiskt älskar den här årstiden också…….nu kan man se att det blir allt ljusare för varje dag……..det är så underbart att se mörkret tvingas iväg för att släppa in ljus och glädje i våra sinnen.

Kanske lite svulstigt uttryckt, men va sjutton, jag är ju lite svulstig i mig själv……..men……..det är måndag och själva svulstigheten hade krympt med 1,1 kilo sedan förra måndagen. Det betyder att jag gått ner 4,6 kilo under januari månad.

Det betyder också att jag hållit mig till LCHF under en tolftedel av det år jag lovade mig själv på nyårsafton…….334 dagar kvar…… eftersom ingen annan hurrar för mig så gör jag det själv: ”hipp, hurra, va jag är bra”!

Kom ihåg attt jag bakar och gör semlor, lagar mat och sköter ett kafè samt är gravt sockerberoende. Bara 11 månader kvar!

Men för att vara seriös och inte bara skryta utan också  förklara varför jag beslutat att hålla ut ett år så tänker jag så här: Under ett år inträffar alla stora tårt- och godisätardagar och det är skönt att se att man klarar sig bra utan födelsedags-kolhydrater……

Eftersom jag förbjudit mig själv att delta i födelsedagstårte-ätande och julaftons-chokladask-frossande så kommer jag kanske att lära mig att äta förnuftigt under kommande år……Jag tänker mig att jag efter ett år kan börja gå över på GI-kost och så småningom träna in mig i normala matvanor.

Och………. herregud……….. va smal jag ska bli…….och  snygg………och lycklig……….och rik……???

Rosa träningsoverall med figurskurna veck på jackan och lågt skuren byxa och ett rosa pannband, tjockskaligheten kommer naturligtvis också att försvinna, så ska jag jogga runt byn och då ska dom få se……  oj,oj,oj.

Hej då!

 

 

 

Annonser

En liten färgklick i allt det vita

För att påminna Er om att det inte alltid är vinter visar jag denna fantastiska rönn. Den är lite falsk, fullt så vacker är den inte i verkligheten, med photoshop kan man manipulera verkligheten, göra svart till vitt och lögn till sanning……

Men det är  tröst, lite färg i allt det trista….livet är inte bara roligt.   Det är ömtåliga ryggar, podager och skoskav……..

Revolutioner i arabvärlden berör en inte så mycket, men när man, i sitt eget vardagsrum ser Mubaracs drängar misshandla hungriga demonstranter mår man lite illa……

Men vi gör vad vi kan för att glömma och ta vara på livets glädjeämnen i stället.

Dit hör att vi har varandra,Mister B. och jag, vi har båda vackra välartade barn och härliga barnbarn. Vi har vårt lilla hus och kafèet samt en stor glädje i jobbet där…….och vem har sagt att just vi kom till världen för att leva helt utan bekymmer. Nej, för fan det är bara att kavla upp armarna och ta itu med livet igen…….arbeta mycket och skratta mycket………..

Nu börjar jag visst ta till övertoner och glida på sanningen igen. Vi kan verkligen konsten att lata oss också, gå i morgonrock till dess klockan börjar närma sig eftermiddag……..läsa, spela dataspel, njuta av varandra och strunta i alla måsten.

Och tänk bara, hur himla härligt det ska bli när jag blivit så där smal och eterisk (vad det nu betyder), då kan min herre och man bära mig på sina armar…….i dagens läge är inte det det lättaste.

Nu ska jag gå och jobba!

Ciao

Man vill ju vara lite ”up to date”

Och………har jag försått saken rätt är det modernt med försiktiga smålänningar nu, herr Kamprad har ju varit riktigt i ropet ett tag och min egen söta gubbe är smålänning och alltid aktuell, mest hemma förstås men det är inte det sämsta.

Därför ger jag Er nu den berömda statyn ”smålänningen och geten”. Det är ”Bengt i Åsen” som skapat mästerverket, huruvida han är släkt med Åsa-Nisse förtäljer inte historien……..men det är en snygg staty. Den är placerad på en pidestal  intill ”Alfs Ryor” i Gislaved, så kommer Ni dit nån gång är det fritt fram att gå och titta. Gratis…….tror jag….

Idag fick jag gå spåret ensam , min kamrat, den väna Marianne, var ute på egna äventyr. Trist för mig men spåret var bra och jag såg inte en enda varg.

Sedan lagade jag mat: stekt salt sill med massor av lök, till det stekte jag potatis eftersom man enligt LCHF-bibeln kan äta stekt potatis  ibland. Det var så gott att jag nästan svimmade av vällust……..förlåt………ibland bär det liksom iväg och jag vet knappt själv om det är sant eller inte.

Emellertid är jag mätt nu och det är absolut sant.

Hej då!

Vinter

Den som har en så stilig snöskottare som jag kan skatta sig lycklig! Det gör jag också, skattar mig lycklig, menar jag och det har inte med den bedrövliga skattemyndigheten att göra. Fy katten snart är det momsdags igen! Det är smällar man får ta när man har ett så elegant litet kafè som vi har.

Kvällens stickkafè besöktes av fjorton damer som både stickade och babblade med samma härliga energi.  I kväll bjöd vi på kardemummakaffe och minisemlor som ”väkomstdrink”. Mister B. och jag bakade små, små bullar i eftemiddags och det var roligt att fylla dom med grädde och mandelmassa. Dom blev så gulliga! (jag åt ingen)

Min gulliga gubbe sköter servering och kök med stor bravur så jag kan sitta med och sticka.  Visserligen  flirtar helt ogenerat med damerna men har man en stilig man får man ju dela med sig…….och ……dom brukar flirta tillbaka……..kanske dom inte vill såra honom!

I ”förmiddags” var Marianne och jag på sparksafari, skoterspåret var inte fullt så läckert som jag trott, man fick kämpa lite men det är bra för flås och midjemått. Trötta men lyckliga nådde vi landsvägen…..och…….istället för att vända och kämpa oss fram genom snöstorm och mellan vilda djur, ställde vi kosan ner till Henny och Nicke, där fick vi härligt kaffe och jag fick leverpastej och gurka på en assiette, Marianne fick vetebröd och jag sneglade lystet…….

Dock och emellertid har jag något att rapportera………..jag fick på mig  täckbyxorna……………vem sjutton bryr sig om semlor och vetelängder???

Snart kanske jeansen går på också…….inte dom där med gubbskärning…….nej dom där snygga!

Buenas noches!

Kolla,vilket härligt skoterspår…..

I morgon tar Marianne och jag våra stolta springare och ger oss ut på en tripp i skog och mark. Det är riktigt underbart nu eftersom det har varit tö några dagar och byns alla snälla gubbar har kört sina skotrar på spåret och plattat till det. Sen blev det kallt och sim sala bim  fick vi en stark och snabb sparkåkar-racerbana. Ni kanske tror att vi är några trötta,  försiktiga och gamla tanter, men då tog Ni fel. Nej, vi är sparkåkarmaffian och vi kan åka fort som fan. (Det tycker vi själva i alla fall).

Och nu ska Ni få höra…….byalaget har lovat oss ett gåband till Forsgården…………….och så finns det några motionscyklar så nu startar vi upp ett minigym eller i alla fall ett ställe där vi kan träffas och cykla eller gå och ändå umgås. Jösses, vad vi ska promenera då…..och babbla på samma gång.

Vi har haft konferensdagar på cafè Storfinnforsen under två dagar så nu känner jag mig lite urlakad, det är inte precis jobbigt men det gäller att få allt att stämma med tider och så. Det är inte bara stressigt, det är kul också, man får liksom pröva sin egen kapacitet och känna vad man klarar av………och vi fixade det bra,mister B. och ja (observera rimmet).

Det funkar bra med maten trots att jag hade ett återfall i går…..ett miniåterfall, jag slickade av skeden vi använt när vi gjort glass….herreduminskapare va gott det var!  Och sånt måste jag avstå ifrån resten av livet……och chokladpudding……och vaniljsås……och hemgjord potatismos…..men i stället ska jag bli smal och tjusig……..vill man vara fin får man lida pin……… och…….brockoli är gott!

Till sommaren ska jag slänga alla präktiga tantbaddräkter och köpa stringbikini. Alla tjocka och rejäla joggingbyxor åker samma väg,  sen blir det tunnt och slimmat. Eller nåt….bra i alla fall.

Ciao

Ny måndag

Idag är det måndag igen, det är också min tjugofjärde dag på Lchf-dieten och jag har vägt mig nu på morgonen. Resultatet den här veckan var ett kilo. Det innebär att jag gått ner 3,5 kilo sedan jag slutade med snabba kolhydrater.

Egentligen tycker jag att det går allt för sakta för jag har hört om folk som går ner två kilo varje vecka (på den här dieten). Trots det är jag nöjd och jag är också medveten om att förbränningen går mindre fort när man är äldre.

Jag har haft kafèet öppet under helger och på torsdagskvällar två veckor nu och naturligtvis tycker jag att det ser lockande ut med semlor och biskvier, men…..hör och häpna…..jag låter bli. Det är som när jag slutade röka….”det ser gott ut, men jag röker inte”, alternativt ”jag äter inte socker eller bröd”. Kul känsla!

Jag har efterlyst den där känslan för den hjälpte mig när jag slutade röka, till och med på fester med alkohol inblandad lät jag bli att röka. Jag var inte rökare……så jag kunde utan problem följa ”glada gänget” ut när dom ”skulle ta ett bloss” (rökare var ju alltid roligast, inte några torrbollar)………..och nu hoppas jag kunna hålla kvar den där känslan resten av livet. Jag vill verkligen inte vara tjock och präktig, nej…….smal och elegant, äsch….. va fan……. jag skiter i själva elegansen, men jag vill inte vara tjock längre.

Det är inte bara utseendet det handlar om, det är ju främst hälsan. Hela organismen mår dåligt av att släpa på en massa onödigt fläsk. Nej, nu ska det bort.

För övrigt leker livet, eller det är inte bedrövligt i alla fall. Nu ska jag ringa Marianne och höra om hon har lust att ge sig ut på äventyr med sparkstötting.

Här är plusgrader, vinterns första tö och det är viktigt för en norrlänning, för det innebär att skoterspåren blir hårda när det fryser på. Det i sin tur innebär att man kan gå eller åka spark tämligen så obehindrat i skog och mark. Nu stundar härliga tider!

Ciao

Den som sover……

…..syndar icke! Faktiskt längtar jag efter min kamrat kudden, men fick för mig att skriva några rader för att berätta hur duktig jag är.

Här ska Ni få höra……..först bakade vi ett gäng släta bullar, dom skall vara till semlor, krämbullar eller helt enkelt till en smarrig ostmacka eller rättare sagt två, man får ju dela på dom då. Sedan, se och häpna, bakade vi biskvier, 0ch det var inte det som var så fantastiskt utan detta, att jag inte smakade på varken deg eller färdiga produkter.

Det har jag klarat av, i nådens år 2011, den tjugoförsta LCHF-dagen……..tre veckor utan kakor, potatis, pasta eller ris…..

Hurra för mig och för alla andra som vill hänga med mig på resan mot smala smalben och frihet från dubbelhakor.

Smalben???????men det finns ju inget som heter tjockben, eller????

I morgon har vi öppet i vårt prominenta cafè, det blir kul. Undrar hur det blir….om vi får några gäster, menar jag.

Jag måste i alla fall sova nu!

God Natt!