Musikkafè

Det var så himla kul, 97 gäster som alla var nöjda och glada. Sex stycken personal som arbetade hårt och hade roligt…..sex stycken fantastiska personer som arbetade så bra tillsammans att man skulle kunna tro att dom jobbat ihop hela livet. Men så var det inte….nej det var första gången och lyckligtvis drillades vi av ett fullblodsproffs…….men ändå…….

Och nu ska  Ni få höra på f-n…..varje kuvert hade fått en egen vas med ängsblommor och den fick dom ta med sig hem som minne av besöket. Kvällen innan diskuterade vi hur dom skulle bli av med vattnet i vaserna så att dom inte skulle spilla i bilarna eller så. Då kom Marianne på hur vi skulle göra….var kastar man vatten? Jajamensan, i en potta……Marianne hade såna hemma sedan barnbarnen varit riktigt små, en rosa plastpotta och en annan lite mindre i porslin……dom tog hon med sig till jobbet i morse…….kanonbra…….så när festen började gå mot sitt slut tog Marianne och jag varsin potta och gick ut och lät folk kasta vatten, alla skrattade och någon hade beklagat Mariannes man för att han hade en så galen fru……Men håll med om at det var en rolig ide!

Annonser

En blomma till en sjukling

Jag är så förkyld att det är riktigt synd om mig……näsan rinner, huvudet värker och halsen svider, jag kan inte ens ligga i sängen och läsa och njuta av min sjukdom…….. då har det gått för långt!

Och blomman…….den fick jag av mig själv, naturligtvis……som man bäddar får man ligga…….jag skulle ha tagit någon av dom där beundrarna som uppvaktade med blommor och choklad och inte stirrat mig blind på sexiga lårmuskler.

Men angående blommor så har jag skickat en riktig bukett till min flicka, för hon fyller år i dag. Hon ser ut som tjugo men fyller det dubbla, fullständigt omöjligt att förstå!

När man kommer upp i min ålder blir man stundtals förvånad när man upptäcker att ungarna  plötsligt blivit äldre än  man själv uppfattar att man är…..ja, ja så är det här livet…..skapligt ibland och inte det ibland.

Vi arbetar fortfarande på att få stora salen i ordning till musikkafèet nästa tisdag, det kan bli runt nittio sittande gäster, det är inte precis som Grand Hotell i Stockholm men jäkligt märkvärdigt för att vara på en bygdegård i Storfinnforsen……..(oj, tänk om jag inte blir frisk till dess) Fast det blir jag nog…..jag greppar tag i ”den självuppfyllande profetian” och tror benhårt på att jag strax är av med förkylningen. Alvedon, näsdroppar och C-vitaminer står som andra alternativ. Men när det gäller snuva är jag en sån där som tar lång tid på mig för att bli frisk, så det är lite nervöst.

Jag lovade fortsättning på den rafflande historien om HACCP, faroanalyser och flödescheman, men nåt ska man ju ha kvar att skriva om i morgon……så ….vi hörs….

Arbete,arbete, arbete……

Det här är en bild från stora salen på Cafè Storfinnforsen och under dessa dagar håller vi på att förbereda den för ett evenemang på tisdag i nästa vecka.

Salen är kallställd under vintern det här  är första gången den skall användas efter uppehållet och det innebär mycket spindelväv i hörnen.

Ibland tycker  jag att jag bara städar…..alla andra har jättekul…..dom steker plättar och åker cykel, klipper gräs och planterar blommor eller så bara sitter dom stilla och tänker…..så jävla orättvist, jag vill också, inte bara städa…..

Fast ibland har jag lite kul, jag också……det är kul att duka vackra bord och att ha glada gäster, det är också kul att baka kaka och servera den……att åka sparkcykel är dessutom ett underskattat nöje, det liksom swischar om öronen när man susar fram.

Nu ska Ni få höra om den där jävla städningen……jag har putsat alla fönstren, utom ett, på hela Forsgården……men tro mig eller ej….allihopa är så himla randiga och fula så jag kan inte ens få glädjen att gå runt och skryta med vad jag gjort……..NEJ, NEJ, NEJ, jag kan bara hoppas att ingen skall förstå att det är jag som gjort det……..är det inte ett bedrövligt öde? Ett sånt jobb, och så blev det bara blaj!

Men inte är det slut på eländet så här bara…….nännemensan…fortsättning följer i nästa nummer. ”Kommer Bubblor att få skrivkramp av sin skrivkamp för att få till en faroanalys”

…….missa inte nästa nummer…….många avslöjanden om allt möjligt!  Buena notte!

Haltande jämlikhet…..

Titta själva och bedöm……

Det här är våra alternativa fortskaffningsmedel…….gissa vem som åker på vad…….mmm!

Naturligtvis skall inte lagom tjocka damer, i sin bästa ålder, åka omkring på vespor med bromsar som tar för hårt……nej, sparkcyklar utan bromsar passar bättre!

Så är det här i världen…..men….ska sanningen fram så älskar jag den där sparkcykeln……det går fort som sjutton att ta sig fram med den och bromsar är en överskattad artikel! Det går, visserligen, hårt åt sulorna på  foppatofflorna……men…….för att citera en gammal käraste: ”de finns fabrikan som bäre jär tockerän” (det finns fabriker som bara gör såna där).

Söta Gubben har fått vespan av min lillebror för att han skött hans i hans hus när han varit lite indisponibel.

Jag har fått låna sparcykeln av den fantastiska Ingvar…….. inte för att jag skött om nåt hus…..nej, nej, nej men, ryktesvägen, har jag hört att han är svag för galanta damer…..och man gör ju sitt bästa!   Ciao

Flitens lampa……

Titta vilka duktiga flickor…….vi har minsann inte stickkafè bara för att babbla om livets alla irrvägar…nej, vi arbetar med liv och lust, stickar strumpor och tröjor, tovar mössor och (tro mig eller ej) lagar fickor och stoppar strumpor. Fast lite snackar vi i alla fall och i går kväll fick jag en chans att damma av min rostiga spanska. Ines hade med sin spanska mamma.  Det blir lite stappliga samtal, men ändå…..tänk att hjärnan kan förvara all gammal information…..snacka om hårddisk! Man måste inponeras av människokroppen….en så infernaliskt, fantastiskt, underbart tillkrånglad mekanism.

Man tänker ju alltför sällan på vilken tur man haft…..ben som går att gå med……händer som kan sticka…….ögon att läsa med, det finns ingen ände på glädjeämnena.

Att vi dessutom är förskonade från krigets fasor och diktatorernas brutala metoder, det ska man nog sända en tanke alltemellanåt. Vi kanske också ska sända en tacksam tanke till alla dom som kämpat för frihet, jämlikhet och broderskap, det är inte allom givet att spankulera omkring i världen i nätstrumpor eller joggingbrallor, nej för fan, en del kvinnor måste täcka hela sin kropp i burka för att inte stenas till döds av religiösa fanatiker. Undrar hur dom tänker……..makt…..makt…….makt!

Men på Storfinnforsens mysiga kafè har vi inga diktatorer, så vi gör som vi vill. Stickar eller räknar varv…….lagar fickor och broderar eller helt enkelt bara dricker te och lyssnar till samtalets stigande och fallande tonarter.

Visserligen bjöd gårdagen på lite problem för Söta Gubben var sjuk…..och…….jag fick ta hand om köket.

Det gör jag alla andra veckans dagar och stunder, men torsdagskvällar brukar vara ”frufrikväll” (så hette det en gång i världen innan jämlikhet i hemmet var uppfunnet, nu är det uppfunnet….men skillnaden är rätt liten.) Ja, vart var jag nu….jo, det blev riktigt krångligt att klara av att koka te och duka fram lite ost och marmelad…..det handlar också om makt……vanans makt. Hej då!

Blåsipan ute i backarna står…..

Det är likadant varje år, våren liksom smyger sig på……helt plötsligt gör det ingenting om man inte hittar igen ullmössan…….Och… dom berömda hellehansenkalsongerna har helt plötsligt mist sin makt över mänskligheten, nej nu är det anemontid…..blå och vita sippor i överflöd…..

Jag borde ju haft ett foto på en vajande vitsippsäng här också, men det får bli en annan dag för det regnar och sipporna gillar solsken.  Då brer dom ut sina kronblad och koketterar med sin skönhet.

För övrigt löper livet på i givna spår….sparken har bytts ut mot ett fantastiskt fortskaffningsmedel……en trehjulig sparkcykel, anno dazumal.  Med den går fort att ta sig fram mellan dom olika uppgifterna…..hemmet, baracken och kafèet.

Baracken ägs av byalaget och hyrs ut till olika arbetslag som är här för att arbeta med kraftverket. Jag har tagit på mig att sköta städningen där för att visa min uppskattning över att jag får ha kafè helt hyresfritt. Det skulle inte vara möjligt att betala hyra heller för dagskassorna är ytterst små men det gör inget eftersom både Söta Gubben och jag har pension.  Inte riktigt lika stora som vattenfallspamparnas fast vi bor i en kraftverksby….. det har väl blitt nåt fel.

Att åka sparkcykel är naturligtvis bra för att ta sig fram i världen men det ger också spänning i tillvaron. Fortskaffningsmedlet i fråga saknar bromsar och det ger resorna en intressant synvinkel…..speciellt nu när det är foppatofflor som gäller, foppatofflor med relativt tunna sulor. Det är som fan…..antingen måste jag köpa nya skor eller också sätta broms på sparkcykeln…..Vi ses


Fiskbullar…mums