Sur min?

Så klart att jag är sur, inte ett enda hekto trots att jag inte fuskat.

Så är livet! Jag är glad i alla fall när jag tänker på dom kilon jag tappat, 10 stycken. Fem mjölpaket har jag blivit av med i min kamp mot snyggare smalben. När jag behöver tröst kan jag ju gå in på ICA och lägga ner dom där fem påsarna och känna efter hur det är att lyfta dom…..Det är tungt!

Precis så mycket bekymmer har jag lyft från mina trötta axlar och mer ska det bli!

Alla talar om att viktminskningen stoppar upp under perioder och jag vet det. Den här gången ska jag inte tappa modet under den här tiden utan kämpa på med friska tag.

Hasta manana!

Annonser

Tussilago farfara

Tussilago farfara

Det är den absolut vackraste blomma som finns, den förebådar alla sommarens ljuvligheter, grillaftnar och midnattsbad, smultron och jordgubbar eller varför inte åska och spöregn. Mums filibabba, jag glädjer mig redan.
Nu är jag i form igen och i morgon ska jag väga mig. Håll tummarna! Det har gått fem dagar utan övertramp och jag är supernöjd med mig själv få se om det visar sig på vågen i morgon. Vi ses då!

Ja, jag vet…

…att Ni sett den här bilden tidigare….men….det har snöat…..och så har jag inga bra bilder och erkänn att den här är suverän. Arga tanten i full karriär…. men att det skulle vara skoterföre, det är en ren lögn. Nej för sjutton det är sån där aprilsnö som tar med sig den riktiga snön så snart är det sommar. HURRA!

Jag har haft tre bra dagar, känt mig nöjd med livet och inte haft nåt större sockersug! Det tackar jag för eftersom vi haft kafèet öppet och där är det stora frestelser. Tårtor och kakor, hur mycket som helst….men….här ser Ni en ståndaktig qvinna, en som dekorerar tårtor och bakar sockerkakor utan att smaka.

Det betyder att jag är på gång igen och snart kommer jag att dansa på tå och vara mager som få…

Ciao

 

 

Häftiga färger

Fick för mig att visa en nystylad interiör från Tervis, det är korridoren där läkare och massörer håller till. När jag kom in där första gången ryggade jag tillbaka men kom efter ett tag att känna mig glad i själen varje gång jag kom dit.

Färgterapi?

Nej, jag fixade inte gårdagen….en av cafègästerna gav mig ett paket hembakt tunnbröd och när jag kom hem dök jag ner i påsen och kunde inte sluta käka…..jag är ett svagt kräk……ett avgrundens avskum…….en tjockis som aldrig kommer att bli smal, ett rö för vinden eller över huvud taget helt kass.

Så där ja, nu har jag grälat färdigt på mig själv. Nu tar jag nya tag, mitt inre jag (det sämre, sockerberoende jaget) ska inte inbilla sig att mitt överjag tappat idealen…..nej, nej, nej efter varje nederlag reser jag mig igen…för, Ni vet ju vad…..DET ÄR DEN HÄR GÅNGEN JAG SKALL LYCKAS!

Ciao

Sivs hus

Det här är Sivs hus och det vill hon sälja, vi hjälpte henne att lägga ut det på blocket i går kväll. Jag skriver om det för att jag kanske har läsare som aldrig tittar på blocket och då går dom miste om detta. En skitfin, timrad tvåvåningskåk med alla tunga reparationer utförda, t.ex. nya treglasfönster, nytt plåttak m.m. Dessutom ligger det i det natursköna Flyn i nordvästra Ångermanland, d.v.s. nära gränsen till det ljuvliga Jämtland. För detta begär hon 160000:- Billigt va?

Så där, nu avslutar jag jobbet som mäklare och börjar skriva om LCHF och sånt igen.Veckan har varit tung och jag har inte gått ner ett enda hekto. Det hade jag heller inte förväntat mig eftersom jag inte hållit mig innanför ramarna under veckan. Däremot klarade jag gårdagen med bara ett litet avsteg…jag tog ett knäckebröd till middagen. Vi åt stekt, salt sill med lite stekt potatis, hackade ägg och lök. Mums filibabba!

Det här är alltså dag två i nystartsprogrammet, jag har glömt hur många dagar jag höll på utan att fuska tidigare men den här gången skall det bli rekord. Jag sätter sex månader som mall eller man kanske skall kalla det mål. Sex månader…..180 dagar i runda tal….när jag klarat den här dagen har jag alltså klarat en nittiondel….bantarmatematik.

Det blir inga problem…..det är ju den här gången jag skall lyckas!

Tror Ni på ordets makt? Det försöker jag göra….jag upprepar mitt mantra: ”det är den här gången” etc. och tror i djupet av min fettinbäddade själ att det skall göra mig smal.

Smal…för den delen….det räcker med att bli normal….lagom…..med lite getingmidja,  rosa pannband och joggingskor med guldskosnören. Jag menar guldfärgade skosnören…..liksom bara för att påpeka för mig själv att jag tagit ett slags guldmedalj.

Ja, ja, den tiden den sorgen, nu får jag glädja mig åt annat, att mister B. fyllt hela gårdsplanen med ved, att om det så inte huggs en enda vedpinne till här i huset, kommer vi inte att behöva frysa på dom närmaste tolv åren.

Så har vi det i Storfinnforsen, dag läggs till dag och summeras till livet. Kanske inte så livat, men ändå!

Hej då!

Tårtkalas

Det här är dag ett igen!

Nu har jag slarvat i flera dagar men nu är det dags att börja titta på tårtor, inte äta dom. Sockerdemonerna har slitit i mina inälvor ända sedan jag kom hem från Estland och jag har inte stått emot. Nu har jag tagit beslutet igen…..inget socker, inget bröd (förutom en skiva knäckebröd till frukosten), ingen pasta, inget ris och ingen potatis (förutom lite stekt ibland).

Jag blir inte klok på det här, vad är det i min hjärna som lurar mitt bättre jag att förstöra för mig själv, det är ju inte så att jag är en svältande stackare som måste äta vad jag hittar. Jag hade hittat ett fungerande system och hade inga problem att hålla mig till det i flera månader, vad är det som väckt sockersuget igen?

Kanske är det samma sak för en nykter alkoholist, en sup och så är det kört….en kaka och så är det kört.

Jag har aldrig varit alkoholberoende så jag vet inte precis så mycket om det, däremot har jag varit rökare och alltså nikotinberoende. Det är tolv år sedan jag slutade röka och upplever att det absolut inte finns någon risk för att jag skall börja röka igen, jag har aldrig velat testa igen även om jag varit på fester med drinkar och så. Jag har följt dom andra ut när dom skulle röka men aldrig känt minsta dragning till att dra ett bloss.

Varför kan det inte bli så med onyttiga kolhydrater?

Skit detsamma, nu är det bara att stå emot igen, att skriva upp varje dag jag lyckats, att inte ljuga, vare sig för mig själv eller för bloggen. Det är ju för mig själv, för mitt eget välbefinnande jag bantar. Jag ska gå och lyfta fem tvåkilos mjölpaket och fråga mig själv om jag vill ha tillbaka den vikten på kroppen igen, att bära det varje sekund av mitt liv.

Är det en släng av schitzofreni, jag menar att råka i gräl med sig själv om mathållningen?

Man kan undra!

Vi hörs dag två!

Hälsporre

Har Du ont i  magen

gå till Per i hagen

har Du ont i foten

är det Gösta som har boten

Hälsporre,det gör ont, ont, ont….jag haltade runt i korridorerna och var glad när mamma satte sig i rullstolen för då hade jag lite stöd. Jag höll mig krampaktigt fast i den och hoppades att det inte skulle märkas att jag använde den som rollator.

Det var då jag mötte Gösta, en speleman och hälbrägdagörare från det sköna Hälsingland. Han erbjöd mig bot och som den tvivlare jag är smilade jag bara….men……det gjorde outhärdligt ont att gå på foten och doktorn rekommenderade bara voltarensalva och jag tror att mjukost hade gjort lika stor verkan.

Titta på bilden, mannen är Gösta, den vita klumpen han håller handen på, det är min fot. Det strömmade värme från hans hand rätt in i den värsta smärtan och redan efter första gången upplevde jag stor lindring.

Var det inbillning?

I så fall måste tankens kraft vara oerhörd….tre gånger var jag hos Gösta och foten blev bättre för varje gång. Den är fortfarande inte helt smärtfri men jag går numera tämligen oberört……..Jag vet knappt vad jag ska tro……

Tack Gösta!