Kolla vilken sötnos

Egentligen skall nog renarna vara till fjälls så här års men dom kanske inte kan renbeteslagen.

Några av mina grannar har sett en hel flock drälla runt här. En tjej tittade ut genom sitt köksfönster en morgon och fick se ett tiotal renar campa precis utanför hennes grind. Jag glömde fråga vad hon tyckte men jag tror att häftigt skulle vara rätt ord.

För min del får dom vara vart dom vill och om jag får se en ren eller nåt annat djur ute i vår natur upplever jag att jag fått en present. Dessutom ger renen asossiationer till en extravagant älskare jag hade en gång i tiden och det är inget dåligt minne.

För övrigt leker livet och inte behöver man frysa fast snön vräker ner, Mister B. kanske inte är så galant men som vedhuggare och varmhållare är han ovärderlig.

Annonser

Nu ska Ni få höra….

…..att jag, skam till sägandes, ofta satt ut soppåsen på trappan på kvällen eftersom jag inte velat klä på mig och gå till soptunnan med den och så gjorde jag också i går kväll.

Vi har en sån där skråvlig plåttrappa som man ser rätt igenom så det har aldrig hänt att något djur vågat sig upp där för att inventera innehållet i soporna…….men nu var det så här att Gotta (vår lånehund) hade ont i foten (hon hade gjort illa en klo på trappan).

Det berättade jag för vår granne, Håkan,  då kom han med en bit heltäckningsmatta som skydd för ömtåliga vovvetassar.  Mister B. skar till den snyggt och prydligt och Gotta kunde vandra trappan upp och ner utan besvär, härligt!

Jajjamensan, och här kommer resten av historien….det var inte bara Gotta som lugnt kunde ta sig fram hos oss. Denna präktiga, skabbfria räv tyckte också att vi lagt ut röda mattan (kanske han var färgblind) så han gick bara upp och hämtade påsen och tömde ut innehållet på gården.

Just då vaknade min livskamrat, den oförbätterlige mister B., fick tag i kameran och förevigade  Mickel.

Så gick det till när Håkans heltäckningsmatta orsakade denna vackra bild och en liten stunds gårdstädning.

Dock kan man inte annat än tycka att lite städning är det värt att få se ett sådant  djur på sin ägandes gård.

Torsdag betyder vägning och stickning

Kanske är jag en grottmänniska som inte kan lära mig de enklaste dataknepen men plötsligt har jag jätteproblem med att få in bilderna i bloggen. Det har hållit på ett tag nu och jag blir så trött på att krångla, därför kör jag bildlöst i dag.

Vägning….inte går det fort men ett litet halvkilo har jag tappat i alla fall så nu går jag mot dom elva. Det är skapligt ändå trots att jag naturligtvis vill att det skall gå med raketfart. Jag har också haft en period av problem med att hålla dieten, det är inte direkt sockersug utan snarare allmänt kalorisug mellan målen och det är inte bra.

Nu kämpar jag mot nya mål d.v.s. mot nästa tio kilo…om man tar tio i taget kanske det går lättare.

Tycker Ni att jag är tjatig? Det är den här gången jag skall lyckas bli smal och aldrig bli tjock igen….nej, jäklar nu gjorde jag fel…min kamrat, Ing-Marie, har lärt mig att hjärnan inte tar in ord som aldrig och inte, därför måste jag uttrycka detta mantra på ett nytt sätt…”Det är den här gången skall jag lyckas bli smal och förbli det”. Så är det med det och nu ska jag sluta tjata. Adios!

När man känner hur kallt det är

Bild

kan man knappt tro att våren är här.

Det är den andra maj,  i Borås har dom sprungit runt i shorts och t-shirt, här har vi frusit i mössa och halsduk.  Mister B. har varit på vedbacken och han ställde till med ett bedrövligt uppträdande bara för att jag eldat upp en sån där militärtröja i ull för honom.

Den var grön, både av gammal vana och ålder, den hade flera hål än nödvändigt ja, kort sagt, det var bara en j-la lumptröja……och nu ska Ni få höra….han hade en precis lika dan i garderoben, utan extra hål men den var inte lika bra. Herregud, karlar….

Det är klart att elräkningen håller sig inom rimliga gränser när man har en karl, inte precis för sängvärmen utan mer för själva vedhuggningen och hos oss är det extremt. Med veden, menar jag…..Ni skulle bara se!

Ciao