….och på fredag skall jag väga mig……ska sanningen fram så väger jag mig varje dag och blir på så sätt personligt bekant med varenda hekto som försvinner.
Det går segt, men ändå….jag menar jag går ju ändå neråt och bör vara glad för det!
Jag är för trött, vi hörs i morgon!
Det här är Ingvar Isaksson, han är vår bästa gäst.
Ibland tappar jag gnistan och tycker att det vore lika bra att ge upp, kafèverksamheten, menar jag. Men då kommer Ingvar med sin livsvisdom och sina kluriga tankar och så får man nya lustar, ja till att driva kafè, menar jag.
Han gör hela tiden reklam för oss bland alla sina kompisar. Tack för det!
Alvin och grannbyns Pelle har lekt krig här i kväll och det är så ljuvligt att höra deras klingande klara röster. Mitt andra barnbarn, Ronja, kommer på torsdag och då blir det väl ändå mera luft i luckan, kusinerna träffas inte så ofta eftersom Alvin bor i Stockholm och Ronja i Vindeln.
Storfinnforsen ligger mitt i mellan så lyckligtvis träffas dom här ibland.
På matsidan går allt sin gilla gång, vi har ätit älgkött tre dagar i kör, Alvin tycker det är lite extra, och jag vill ju gärna att han skall känna sig glad och nöjd.
Vi hörs
Man behöver inte så stora tillgångar för att ha ett skapligt liv…..en snöspade, en snödriva, ett par sparkar och en gammal skoter, sen kan man idka vårvinterliv i Storfinnforsen.
Mitt barnbarn, Alvin, är lite slö så man får tvinga ut honom men när han väl är ute är han en kämpe. I dag har han pulsat minst en kilometer i djupsnö för hjälpa mister B. att ta loss sin skoter….jajamensan……han hade kört fast riktigt ordentligt.
Troligtvis vill han inte att jag skall berätta om det så säg inget….
Själv är jag på artonde dagen och helt utan övertramp.
Ha det bra i vårsolen
Så här hade Mister B. laddat för att möta skoterklubben i fredagskväll, inte precis med pukor och trumpeter men med brinnande facklor bak på kälken.
Alvin satt i kälken, facklor och marchaller var lastade och iväg det bar….men ……tro mig eller ej, timingen var inte perfekt, innan mina pojkar kommit fram till mötesplatsen var dom andra skotrarna på plats så dom fick tas emot utan levande ljus.
Men, herregud dom hade ju lampor på sina fordon så vad var det att gnälla om?
Det gjorde dom inte heller och ute på Forsgårdens parkering hade Anna och Alvin byggt ett flertal snölyktor och dom brann så vackert.
Själv befann jag mig i köket och lagade mat. Nicke dukade och han och mister B. serverade köttbullarna och pannbiffarna. Sen fick dom pärontårta och min rojalistiska bror utropade ett hurra för den nya prinsessan.
Dag sjutton och ännu inga övertramp, bara lite sockersug eftersom vi har barnbarn på besök och det ligger godispåsar överallt……men jag är ståndaktig.
Ciao
När stockholmarna kommer till Norrland ser dom möjligheter i snödrivorna, för dom är det inte bara fruset vatten, nej det är byggnadsmaterial till tunnlar och försvarsanläggningar (snöfästningar).
Det duger också till vackra snölyktor och som underlag för skidor och snöskotrar.
Ja, jösses så är livet, själv kämpar jag med dieten på sjuttonde dagen och det går bra.
Jag har gått ner cirka fyra kilo på den här tiden och är skapligt nöjd med det. Ciao!
Det var nästan så här tomt på stickkafèet i kväll, tråkigt, men så är livet.
Anna och Alvin har kommit och i morgon blir det friluftsliv utav bara sjutton.
Den fjortonde dagen har avlöpt utan övertramp.
Skulle det vara förmätet att beundra sig själv?
Äsch jag är trött och tankeförmågan är låg…kan det bero på dieten?
Buenas Noches
Båda är barnbarn hos oss, Teo står till vänster och Alvin till höger.Teo är mister B.s barnbarn och Alvin är mitt och det är Alvin som kommer hit idag. Inte bara han förstås utan hans mamma också.
Det är ju sportlov, och vi arbetar ju inte så många dagar i veckan så nu ska det åkas skoter.
Det skulle visst åkas bräda också, men det får bli utan vår medverkan, utan min i alla fall, mister B. är ju lite modigare.
För övrigt är detta den fjortonde dagen och allt går enligt konceptet. Kanske Ni har hört det förr men det förtjänas att nämnas igen: ”Det är den här gången jag skall lyckas”.
För övrigt får jag väl önska kungahuset grattis till en ny tronarvinge. Kul, även om man är tveksam till monarkin.
Ciao
Efter att ha korsat den mörka, ångermanlänska vildmarken nådde vi äntligen bebodda trakter.
Kylan hade trängt genom vår usla utrustning och hunger och törst börjat plåga oss.
Kaffetörsten var outhärdlig men vi såg snart en skorsten som visade att här bodde det människor…..och mycket riktigt…..så fort vi knackat på såg vi att var min lillebror som bodde där. Han sa de förlösande orden: ”vill Ni ha kaffe?” Och…..alla blev glada utom denna best som gick till anfall utan barmhärtighet.
Ja,hon bets inte precis men hon krävde att både Mister B. och jag skulle klappa henne samtidigt och det är inte så lätt på en liten kropp och med stora händer.
Men nu är vi hemma igen, jag är alldeles galen i att åka skoter och den där vildmarken vi korsade, ligger rätt nära skoterleden.
Det är 25 år sedan jag ägt en skoter så jag har lite att ta igen. Inte är jag nån vinterälskare…..men är det så här…ja då skall jag ta saken under omprövning.
I dag är det den trettonde dagen och den har avlöpt utan sockersug och helt utan övertramp….härligt, bara att njuta så länge det varar!
Jag strimlade vitkål och lök och stekte det i stekpannan ovanpå spisen, sen la jag i köttfärs och simsalabim var det kålpudding à la Bubblor. Mister B. fick potatis till för jag börjar oroa mig för att han ska bli så där mager igen.
Man ska naturligtvis inte svära i sin blogg…….men nog är det själva fan……..att jag bantar och han blir, inte smal, det är han ju förut, nej mager. Som det kan gå!
Jag ger i alla fall inte upp.
Hasta manana!
Nu varnar dom för LCHF igen, och man kanske inte ska vara så rigid. Jag menar man behöver ju inte steka bacon i smör direkt. det steker sig ju bra i sig själv.
Däremot är jag övertygad om att kosten i övrigt är bra, att ta bort socker och vitt bröd kan inte vara skadligt och kolhydrater får man ju i sig hur försiktig man än är. D.v.s. om man inte helt och hållet slutar äta.
För övrigt är livet bra och jag tror att den sköna känslan till viss del beror på maten, det är skönt att inte få svajningar i humöret, att slippa bli sockerspeedad, att slippa sockersuget är också en välsignelse men man kanske skall ta det lite lugnt med fettkonsumtionen.
Det här är mitt femte riktiga försök att bli av med övervikten, tredje gången gillt gäller alltså inte, men vem har sagt att femte gången gillt inte är minst lika bra?
När jag slutade röka höll jag också på så där en massa gånger men plötsligt lyckades jag och jag skulle inte kunna tänka mig att röka igen, så jag förmodar att det är den här gången jag skall lyckas bli av med överflödet….runt midjan menar jag.
Jo, det var ju en annan sak jag skulle berätta, det var därför jag skrev om tidigare försök. Förra året gick jag till läkarstationen och kollade mina blodfetter efter att ha levat på LCHF-kost i flera månader. Kolesterolhalten var då helt OK, enligt min söta doktor.
För övrigt är jag en ivrig förespråkare av att äta alla mål, Frukost, Lunch och Middag, stora bokstäver för att påvisa vikten av att dem. Det håller hungerkänslorna i schack och med det har man uppnått en hel del.
Jösses, jag blir riktigt nervös när jag läser vad jag skrivit, precis som om jag skulle vara så jäkla duktig, nej, nej, nej jag har misslyckats så många gånger.
NU är det slut med det!
Vi hörs
Ni kanske inte tycker att det är så märkvärdigt med en tjock tant på en gammal skoter men jag älskar det…..Det är sååå kul.
Dock har jag inte övergivit min apelgrå, vi har nyss kommit hem efter dagens strapatser…ja, strapatser och strapatser men det blåste lite i alla fall.
Inte precis snöstorm men ändå.
Att åka spark är också kul, ja, livet är härligt,
och snart är jag förfärligt
smal
A rivederci
| Elisabeth Jonsson om Tralalala…… | |
| Elisabeth Jonsson om Tralalala…… | |
 | bubblor om Tralalala…… |
 | Lennart om Tralalala…… |
| bubblor om Måndag morgon |
Bubblor's Blog 