Usch, vad jag är trött på att se mina egna ord

Framför allt är jag trött på att skriva om mat och promenader, nej, det skulle vara roligare att skriva om vilda ballongresor och nyupptäckta skalbaggar. Om färger och former och kärlekens irrvägar, det skulle vara lite mindre tråkigt än att tjata om vad man ätit under varenda dag. Särskilt som det inte precis är några provencalska delikatesser utan bara knäckebröd och kaviar. Gurkan från Görvik är väl det mest exotiska, där har dom visst en älgfarm också, det är exotiskt om man är tysk.

Dessutom har jag gått upp ett halvt kilo den här veckan, det är ju inte precis det resultat man vill se. Ska sanningen fram har jag avvikit från den ”rätta vägen” ett par dagar, och detta är väl resultatet.

SATAN rår väl inte för det, men ändå!!!!!!! Jag blir så less!!!!!!!!

Solen skiner, gräset skall klippas, rött hår och vita pannband hägrar i fjärran. Jag skall inte ge upp den här gången!!!!!!!!

Imorgon är det morsdag, vi skall åka till min mor, Min snälla gulliga livskamrat har redan skickat blommor till sin, så på så sätt fullföljer vi våra plikter. Undrar om någon tänker fullfölja sina mot mig. Det behövs faktiskt inte, så trist att det bara är en sorts plikt, det borde vara glädje och musik, dans och kramar, vin och massor av mat. Ja, fettsnål, naturligtvis.

Det svåraste är att förlåta sig själv

Nu måste jag göra det i alla fall, för annars spricker hela min dietplan.

I går kom vi hem till dukat bord, min bror hade gjort kålpudding till förrätt och äppelpaj med grädde till efterrätt. Det var härligt och jag kunde inte låta bli pajen heller och så långt var ju allt gott och väl, kalorierna låg på ungefär 1300, vilket är OK.

Men när jag blev ensam i huset fick jag en ”hungernoja”, först slukade jag en skinkbit som säkert vägde 200 gram, till den massor av söt senap. Sedan, som om det inte skulle vara nog, hittade jag yoghurt i kylskåpet och lyckades äta en halv liter av den, söt och god med härliga blåbärsbitar i.

Mitt bättre jag hade inte en chans mot det monster inom mig som fick mig att totalt bryta mina egna regler, och glömma bort att livet är helt OK även utan socker,  att om jag vill bli smal måste jag avstå från det helt och hållet.

N u måste jag hålla mig till den rätta vägen, och synda utan socker.

Nästan 1400 kcal i dag

Idag har det varit en dålig bantardag, vi åt lunch klockan 12, och åkte iväg för att arbeta direkt efter det. Jag tänkte att vi skulle vara färdiga till sextiden, så jag planerade middag till den tiden. Tyvärr blev klockan över nio innan vi kunde äta, det är inte bra att vara så hungrig som jag var då. Vi doppade i skinkspad och åt skinka till det, precis samma som till lunch. Näringsmässigt är det nog inte så bra, men kalorimässigt är det helt OK.

I morgon är jag en bättre människa, då ska vi äta kalorisnålt, miljösmart och näringsriktigt.

Jag har promenerat här i Stofinnforsen, det var väl ungefär en halvtimma, men sen har jag kroppsarbetat fem timmar.

Det är lite kymigt att gå på småvägarna här, för alla talar om BJÖRN, och jag har lite respekt för nalle. Slyet växer så tätt och så nära inpå vägen så jag brukar tänka att det kan stå någon hungrig och argsint best precis innanför den första buskraden och titta på en, inte gödkyckling, utan gödkärring.

Men när jag blivit mager och tanig  vill han nog inte äta upp mig.

NU är gårdagens imorgon

Och än har jag inte promenerat en enda meter, utom den till frukostbordet. Men i skrivande stund växer beslutsamheten, det blir en tur runt det vårfräscha Storfinnforsen.

Min bror har kommit hem från sjukhuset, jag och resten av klanen håller andan för att det skall gå bra och att han skall återgå till att vara en förhållandevis glad lillebror.

Det är faktiskt skitväder så jag har inte lust att gå ut, måste intala mig hur skönt det kommer att bli, dessutom behöver man inte pulsa i snö, vilket torde räknas som ett plus på livets balansräkning.

Jag har haft lite problem med ätandet sedan jag kom hem, ett par små återfall har jag faktiskt haft. Två gånger har jag ätit sockerkaka, visserligen utan att sluka hela, men ändå. En kväll hade jag vindruvsfrossa, dom var så söta och goda att jag inte kunnde sluta äta.

Troligen beror det på att jag älskar att vara här hemma och tycker det är slöseri med tid att gå och lägga sig när jag får sockersug. Det gjorde jag ju alltid när vi var borta.

Ja, ja det får bli ordning med det, för hur fan skall jag annars kunna dansa som en skir älva på blommande sommarängar? Jag vill inte klafsa runt i foppatofflor och mjukisbyxor. Nej jag vill vara smal och vacker, kanske skall jag bli rödhårig också. Vita pannband syns bättre då.

Ingen promenad i dag

Det beror inte direkt på slöhet utan snarare på tidsbrist. Jag vet att det är en en av de sju dödssynderna att skylla ifrån sig, men ibland kan man ju vara lite dödssyndig.

Det finns ju förstås trevligare synder än att skylla i från sig. Här kommer några förslag: Chokladpudding och manliga puddingar, d.v.s. om man inte har en sådan hemma, då är det inte dödssyndigt. Alltså om man håller sig till honom, då är man inte är så hemskt syndig.

Jag försöker visst förvirra begreppen för mig själv, men jag har ätit cirka 1400 kcal i dag.  Det är på lördag jag skall väga mig, och jag hoppas på ytterligare ett kilo till dess.

I morgon skall jag traska iväg på morgonen så jag inte hinner hitta på några ursäkter.

1580 kcal, det är för mycket

men jag kunde inte låta bli att äta vindruvor, ca 400 g. Dom var så söta att det triggade igång mitt sockersug, lyckligtvis har jag ett sätt att bryta trenden, det är att blogga. Det är ett bra sätt, att ärligt skriva om sina tillkortakommande och segrar i grötfatet.

När jag slutade röka skrev jag dagbok varje dag under ett par månader,  det hjälpte mig över nikotinbegäret. Nu gäller det att  lära sig att äta rätt och ge fan i sockret och det vita brödet.

Det är en gigantisk uppgift, men diabetiker klarar det och om inte jag gör det så är jag snart diabetiker. Det är faktiskt onödigt.

Gunvor och Per har varit på sitt årliga besök. Det är skönt att träffa dom och deras nya kompis Bella, en tjusig schäferflicka som säkert kommer att bli lika trevlig som deras andra hundar.

I morgon fyller Mariadottern år, det är svårt att tänka på hur många, hon blir ju äldre än vad jag tror att jag är.

Hon har i alla fall skaffat sig en hund, en tik som är sju år och, som enligt utsago, är mycket trevlig. Visserligen hög i rang, men det är matte också så det passar bra.

Dagens promenad tog en halvtimma, om jag också hade haft en Bella eller en Sotis skulle den nog ha blivit längre.

En god natts sömn önskar jag Er alla, både varmblodiga och kalla!

det är kul att promenera

Idag har jag haft en jäkla tur för jag hann inte med promenaden på dagen utan fick ta den när jag kom hem till Storfinnforsen igen.

Och tro mig eller ej, men där på Sveavägen höll Håkan och Eva på att mingla med varandra, ja Pepsi och Svea var också där. Då blev jag bjuden på en vårwhisky och till yttermera visso fick jag med mig en likaledes till min stiliga och spänstiga  gubbe. Han har satt igång sin cykel så nu kan han cykla runt här i byn och terrorisera alla grannar.

Min promenad blev något rumphuggen, men tjugo effektiva minuter har jag gått i alla fall. Kalorierna slutade på 1500, whiskyn inberäknad.

Livet är härligt, inte besvärligt och snart skall jag köpa en tjusig joggingoverall med låg midja och tight jacka, storlek 36. Sedan skall jag jogga runt på stigarna runt byn och ha pannband och se förtjusande ut.

Tack gode gud för att jag är född i Sverige, inga krig och inga djävlar som driver terror med oss civilister, det är fullt acceptabelt med lögnaktiga och giriga politiker när man betänker hur en stor del av mänskligheten har det.

Tycker för övrigt att det inte borde vara skattepliktigt att ta med sin partner på bonusresor, då belastar dom i alla fall inte facket med kontokortbetalda bordellbesök ( i det sköna Italien finns det säkert sådana för kvinnliga pampar också).

Godnatt och puss till hela världen.

Tänk ändå, att jag har gått ner fem kilo

Det är bra, det går inte klaga på det, fem kilo på en månad visar att det här systemet fungerar.

Jag har inte precis använt dagen till att fira utan i stället kört på som vanligt. 1300 kcal en halv timmas promenad och fem timmars kroppsarbete, det är dagens resultat.

I kväll fick vi höra att en bekant, eller en vän, kanske man kan säga, har hastigt dött och det får en ju att fundera över livets mening.

Hans namn var Yngve och när kölden var som värst fick fåren komma in i köket för att sova där, då frös både Yngve och fåren mindre.

Nu har jag äntligen vägt mig

Det är preliminärt, men jag har åtminstonde gått ner fem kilo på den här månaden.

Jag vet inte vad jag väntat mig när jag klev upp på vågen, men jag var på gränsen till besviken. Sedan tog förnuftet överhand och jag förstod att fem kilo är precis lagom på den här tiden. Nog för att jag vill att det skall gå fort men det är ju heller inte kul om skinnet inte följer med i krympningsprocessen. En liten hudvolang på magen får jag nog behålla men volanger brukar man ju sy på som dekoration så varför klaga. Det är i alla fall bättre än dom svällande former som jag dras med i dag.

Jag är alltså hemma, hemma i vårt lilla hem, hemma i vårt juvelhus. Jag är glad.

I går var det folknykterhetens dag så då fick man ju tvunget vara nykter, dagen innan föll jag lätt för en frestelse, en vodka med det hemska giftet coca-cola. Jag trodde att jag skulle trilla dit på socker igen, men det gick bra.

Leif är den enda jag känner numera som vill göra så där som man gjorde förr, d.v.s. blanda läsk och brännvin och dricka upp det. Det är faktiskt trevligt göra ibland. Men som upplyst sockerberoende övergick jag till det vin som Ing-mari bjöd på och vi berusade oss lätt. Med det menar jag en lätt berusning, inte att vi lätt blev berusade, eller va fan, kanske båda delarna.

Det var mysigt i alla fall.  Kaloriintaget på dom har dagarna som jag inte skrivit, ligger på cirka 1500 kcal och det får anses bra eftersom jag ätit ute en del.

Snart är jag lätt som en fjäder, det blir bra i alla väder.

en ny dag med nya möjligheter, en dag ur livet

Om det till äventyrs skulle finnas någon som läser min blogg, och som till yttermera visso, inte tagit tag i problemen med sin vikt, d.v.s. om sådana skulle finnas, då, ja då har jag något att säga.

Det är i kul att räkna kalorier, och om man håller sig till någorlunda regelbundna måltider behöver man inte känna sig hungrig. Jag tänker inte enbart kalorier, jag försöker att till största delen hålla mig ifrån de snabba kolhydraterna, man håller sig mätt längre på färgglad mat än på vit.

Herregud, nu pratar dom om Sri Lanka igen, situationen för den enskilda flyktingen är fullständigt vidrig där och Röda Korset kommer inte in i lägren. Det är värst för de barn som tappat bort sina föräldrar. Vilken Djävla värld vi lever i. Hur kan det finnas folk i ansvarsfulla ställningar som kan tillåta vilka vidrigheter som helst.