in i min bubbla

Det är så trist att ständigt misslyckas med sina viktminskningsförsök. Nu gör jag ett nytt men försöker att hålla det för mig själv. Inne i min bubbla, som idrottspersonerna säger, ska jag försöka skala bort lite kilon. Försöka har jag skrivit fyra gånger på tre rader. det är då man är osäkerheten personifierad.

bilden på jackan skall ge mig motivation att klara denna bantardag fem. Det är den dyraste jacka jag haft och den går inte att knäppa…eller…den stramar över magen.

Herregud, jag är lika rund i ansiktet som badtunnan, för att inte tala om resten, men nu är det slut. Sivan och jag kör LCHF, fjärde dagen idag och jag känner mig redan lättare på foten….jag alltså…..Sivan har varit den moraliska sorten, aldrig hånglat för ro skull….men det har jag gjort och det var stundtals riktigt trevligt…..undrar…..

redje dagen fixad

klockan är tio och dagen går mot sitt slut och det är fortfarande LCHF som gäller

Hösten är här….

….och det är bara att se sanningen i vitögat, jag är lika fet som vanligt. I dag börjar kag med LCHF!

Tralalala……

 

Gerda och Catharina från födelsedagskalaset.

Gerda är min väninna och reskamrat. Hon är 84 år ung , en riktig stjärna som har nära till skratt. Hon kör bil som den värsta Fitipaldi och bestiger vilka berg som helst. Vi har gjort en del roliga resor tillsammans, t.ex. till Pärnu, dit hon körde hela vägen utan avlösning. Nån gång ska jag berätta mer om henne….vilken tjej.

Så är det Catharina, hon är Halvars dotter,alltså en slags bonussyrra till mig. För en sådan sak är det bara att säga tack! Vi känner inte varandra så väl men hon ter sig som en yngre upplaga av Gerda, snäll, glad och äventyrlig!

Men

det är torsdag idag, vägdag och veckan har gett ett bra resultat, 1,8 kilo ner! Hurra för det och, som Ni väl förstår, är det orsaken till överskriften!

LCHF är en bra metod för mig men jag har ändrat lite på reglerna, jag har tagit bort socker och bröd och inte tillfört så mycket fett. Dessutom har jag ätit både lite ris och lite potatis, men som synes med understrykning på lite.

Naturligtvis är jag medveten om att det det alltid går lättast de första veckorna så jag tar inte direkt ut några segrar i förskott….fast….varför inte??? Det värsta som kan hända om man gjort det är att man varit glad i onödan….så tjolahopp!

Vi hörs…och syns när jag blivit så smal att kameran inte tar fel på mig och Åreskutan.

Födelsedag

  Det var i går och jag vill dela med mig av bilden på syrrorna av vilka en är min mamma.

Hon sitter längst till vänster och nog kan man väl påstå att hon bär sina 94 år med heder? Strax intill sitter Jenny och hon är 86 och lilltjejen Nelly är 84. Jag har en moster till men hon bor i Norge så det var lite för långt för ett ojämnt och  anspråkslöst födelsekalas.

Det gick bra med maten, visserligen syndade jag på nåden två gånger men bara lite. Jag tog en ljuv dröm till kaffet på restaurangen och på kvällen tog jag en tunn tårtbit. Gerda bjöd och jag fyllde ju ändå år.

I dag är det vardag och återgång till det normala. och…..i morgon är det torsdag och vägning….kul, tror jag!

Sexton dagar på väg mot midja och avtagande låromfång…..på något vis är jag nöjd med mig själv, det är svårt att förstå varför jag inte alltid lever så här.

Beroendet, sockeralkoholismen är en besynnerlig åkomma. Den smyger sig på när man som minst anar det. Man skulle kunna likna den med malaria…..symptomen försvinner men sjukdomen finns kvar i kroppen och blommar ibland upp, utan synbar anledning.Men nu är jag på gång igen och skall så förbli till ”the bitter end”.

Så är det och så får det bli!

Vi hörs

 

 

Måndag morgon

Jag har tappat räkningen på dagarna, tror det är fjorton.

Trots att jag bakat och lagat mat hela helgen är jag fortfarande på banan. Tyvärr är jag i tids press annars….

Vi ska till Järpbyn, vi hörs ikväll!

I dag är det fredag

Bildbrist och vad i all världen ska man skriva om en liten grön skalbagge…i bantningshänseende menar jag. Kanske att man måste ha ett skapligt skal för att tåla pikar om sin vikt men….folk är snälla mot mig, så om dom pratar om mina dubbelhakor, då gör dom det när jag inte hör.

Men skalbaggen är en skönhet och själva iden med bantning är väl att man ska bli en sådan.

Inte direkt genomtänkt, om jag så får säga. Ja, om man tycker att grått hår och djupa fåror i ansiktet är tjusigt då har man ju en chans.

Förlåt, det där var bara en slags svammel för att ursäkta att jag inte tar så mycket bilder numera. Det har att göra med att jag inte heller tar några promenader. Det är verkligen hög tid att ändra på det, jag skall ta mig samman.

Min tappra kamrat Marianne lovar att hålla mig sällskap. Hon är inte en sån där sugtappare som jag. Har hon bestämt sig for nåt, då fixar hon det.

Jag skall ta lärdom även om det inte är lätt att lära gamla hundar att sitta eller ålderstigna gummor att stiga upp!

Det är dag 11 och det går bra med kolhydraterna.

Vi hörs