Vårt cafè

Titta här så snyggt vi kan duka upp för ett litet sällskap som vill fira nån mysig tilldragelse, kanske att barnbarnet fått sin första tand eller att ens själs älskade bärgat årets vedbehov.

Vad vet jag, folk firar ju de märkligaste saker, till exempel att dom blir äldre…….och det är inte kul…..man blir halt och lytt , får minnesluckor och gäddhäng eller nåt annat elände.

Man får försöka vara glad ändå och hoppas att man i alla fall får några ordentliga presenter, inga orreforsvasar eller sån skit, nej urdyra parfymer och eller äkta champagne är det enda som kan lysa upp en äldre dams högtidsdag.

Skulle det vara så att plånboken inte tillåter

såna extravaganser kan man alltid ta till det näst bästa………..teparty på cafè Storfinnforsen!

Ingvar, rebellen, firade sin födelsedag hos oss, trots allt hans tjat om kallkaffe gjorde vi vårt bästa för att han skulle få en bra dag….så Ni ser att på cafè Storfinnforsen är vi storsinta!

 

Annonser

Det som göms i snö……..

Till min stora skam måste jag erkänna att detta är våran gård, snön kom ju så oförhappandes……..

Men är det verkligen ett karaktärsfel att tro på gröna gräsmattor och cykelturer i solens sken? Spelar det nån roll att det är oktober?

Det tycker inte jag utan jag vill  kalla det  för positivt tänkande.

Den som sätter in moppen i augusti  har ett tillitsproblem! Så är det med det!

I dag har vi gjort vinter i kafèet, d.v.s. vi har stängt dörrarna till stora salen och till foajen. Det kommer att ge en lätt klaustrofobiskt  känsla, men samtidigt kommer mysighetsfaktorn att stiga. Vi ska elda i braskaminen, tända ljus och dricka varm choklad med vispgrädde…….eller citronte för somliga med midjemått utan måtta…….

Jag har en liten ilskenhetsbubbla inom mig, tyvärr kan jag inte tala om varför, men det stör mitt liv. Det dyker upp onda tankar i min vanligtvis snälla hjärna: ”måtte någons källare bli full av råttor”, ”hoppas någon får nageltrång” eller ”hoppas densamme får mjäll och munsår”.  Det är inte så kul som att önska solsken och vaniljbullar till sina medmänniskor………Ciao

 

Lite Fusk

Det här är Åreskutan i vinterskrud, är det inte fantastiskt vackert? Bilden är tagen från höjderna ovanför Järpbyn, där brukade det vara djup, svart skog tidigare, men virkespriserna har lockat fram den tjusiga utsikten. Förut såg man inte skogen för alla träd…….nu ser man den inte för alla träd som åkt till sågverken. Så är livet, men Åreskutan är en en skönhet, det kan ingen förneka!

Fusket består i att jag tog bilden förra vintern, en ljuvlig aprildag när solen värmde så mycket att man kunde ta av sig jackan en stund. Nu är det oktober och solen visar sig bara korta stunder och jackan sitter som fastklistrad på kroppen!

För övrigt löper livet på, kafèet är inte precis nån ekonomisk succe  men det har andra fördelar, jag lär känna massor av trivsamma människor och får höra sorgliga och roliga livsöden i en aldrig sinande ström.  Det är den andra sortens rikedom, att man har berättelser inom sig, andras eller sina egna. Det botar depressioner och skapar en stilla glädje. Oj, jösses, nu blev jag så där sentimentalt högtravande igen.

Det är det som är det svåra, att inte släppa iväg varenda ord som dyker upp i hjärnan…….eller kanske  inte………

Stickkafèet har varit lite upp och ner, för fjorton dagar sedan var vi bara tre tappra damer där, så till den här gången var jag rädd att nyhetens behag var över och att verksamheten gick mot sitt slut…………då………….dök det upp en hel massa folk med stickpåsar och glada munnar, sjutton personer närmare bestämt.

Trallalala va ja blev gla! Kom ihåg att vi bara bor runt tjugofem här………..och mest gubbar, attan, jag menar herrar.

Måndag, tisdag och onsdag är mina ställdagar, dagar då man hinner tänka igenom livet och ställa om sig till nya skeenden, det är alltså dom dagar kafèet är stängt. Tre ”lediga” dagar, man hinner ta hand om sitt hem, pussa sin gubbe och baka lite till tills man öppnar igen, nästa torsdag.

Vi hörs!

I bakgrunden ser man solen

Vinter…….i oktober månad, det är ju alldeles för tidigt, men ändå, jag tog fram sparken, den röda springaren är stallad men en grå har intagit platsen. Den röda gjorde ett bra arbete förra vintern men den nya kamraten är lite högre och precis avpassad för mig!

Nu ska ingen inbilla sig att jag är larvig eller barnslig, nej det var inte därför jag tog fram sparken så fort det blivit lite snö på backen, nej det var bara för att jag hade så många påsar att bära……..och så gled det iväg så skönt på isgatan.

Ja, ja isgata är mysigt på sparkstötting men mindre kul vid bilkörning, särskilt på sommardäck.

Det är värst i början, sen glömmer man att det kan finnas gröna gräsmattor och blommande ängar, man helt enkelt vänjer sig vid vitfärgen och småtrivs lite ändå. Man kan tända ljus och mysa i soffan, åka spark och slippa vara rädd för björn, den sover nämligen nu.

Men även där har jag drabbats av en svår besvikelse, för i min värld kröp björnar in i grottor och sov hela vintern och risken att väcka dom skulle alltså vara obefintlig. Men…….. sanningen är den att somliga bara kryper in under lite ris och buskar och kan väckas, lätt som en plätt, om man skulle råka kliva i deras rishög. Det är då själva f-n.

Bilden här ovan visar Hennys hus i vinterskrud, nu ångrar jag att jag inte visade det under den tidiga hösten när blomsterprakten  var prunkande, färgerna starka och luften ljummen. November, december, januari, februari…..sen börjar vi gå mot bättre tider.

Nu går jag mot bättre tider i en skön säng och sovmorgon i morgon!

Buenas Noches!

 

 

”Vi flytt int”

Utefter vägen som går mellan Strömsund och Ramsele finns det många sköna platser, det här är taget från bron som ligger strax efter Ulriksfors.

Längst bort kan man ana järnvägsbron,  inlandsbanans. Inlandsbanan som skulle släppa in luft och ljus till det mörka inlandet, som skulle ge norrlänningar möjlighet att komma ut i världen, och hem igen…….Det blev inte mycket med det, nu är det nåt privat företag som kör rika turister ut i bushen sommartid. Där kan dom få titta på renar och samer, på envisa kärringar och gubbar som vägrar att flytta till Stockholm eller på björn och älg. Alltihop lika exotiskt!

Dom kan också passa på att titta på tomma kåkar, stängda affärer och avfolkade byar precis i linje med etabissemangets önskemål. Naturligtvis går det inte att ha folk boende så där, herregud hur skall dom då kunna kontrolleras.

Frisk luft och rent vatten är naturtillgångar som är alldeles för exklusiva för fattiga inlandsbor, nej för fan, det kan man nog få bra betalt för av rika europèer, bara dom där ostädade infödingarna inte stör utsikten…..

Men än är vi några kvar….och det Du, lille Fredrik, kan Du inte göra så mycket åt.

Nej, detta är vår födslorätt och oavsett om dom stänger skolor, sjukhus, polisstationer och hela samhällsapparaten så biter vi oss fast, lita på det!

Adios

Färjesundet

På vägen mellan Strömsund och Ramsele ligger Färjesundet, här är vidunderligt vackert. Jag älskar det där blanka vattnet och det lite svaga diset, just det där trolska ljuset som väcker det norrländska svårmodet……det som får oss att plocka fram koskenkorvan och tänka svåra tankar.

Eller…..är det finländskt det där med kosken? Här tar vi den norrländska paraplydrinken och sjungen ”gamle Svarten” och gråter en skvätt. Förlåt, ibland måste jag släppa lös babblet inom mig, man kan ju inte direkt släppa loss hur som helst  i sitt arbete som präktig kafèinnehavarinna, nej man får hålla på formerna och verka någorlunda vettig under arbetstid och inte sjutton blir Mister B. imponerad av mitt tungsinne och mina djupa tankar, han säger bara: ”Är kaffet färdigt?” och sånt där tråkigt.

Men nu var det det där med formerna, mina egna alltså……om jag inte skärper mig måste jag byta yrke…….jag kan inte låta bli kakorna och vad tror Ni händer? Ja, naturligtvis blir jag bara fetare och fetare. Hjälp!

 

Hacker

Kolla här, vilken skönhet som kom på besök i björken utanför köksfönstret.  Den kan hacka sig in överallt och hur lätt som helst, han skiter i lösenord och krypteringar och går direkt på själva väggen. Tro mig eller ej, men han kan hacka sig in i vilken träkåk som helst, stora präktiga hål kan den där lilla hackspetten åstadkomma.

Men nu ska Ni få höra vad Alfred säger: ”Spika upp en fläsksvål i en björk så låter han huset vara i fred”.  Det hade dom inte tänkt på i Pentagon när den där hackern skaffade sig tillträde till deras värsta hemligheter.

Nu är det så här att ibland svamlar jag bara för att se mina ord nedskrivna, de är en slags narcissism och det bevisade jag väl i mitt förra inlägg. Jag menar vem sjutton fotograferar sig själv framför spegeln………jag menar Narcissus älskade ju sin egen spegelbild och jag börjar misstänka mig själv för liknande böjelser. Det är ju inte ens första gången jag gör det…..förra gången var det i tiaran, när jag ville glänsa lika mycket som Viktorias bröllopsgäster. Det blev lika taskigt resultat den gången….mitt vackra älghornsdiadem blänkte inte på något vis i kapp med tiaror 0ch andra smycken i bröllopsyran trots mässingsbjällrorna längst upp på själva hornet. Attan……Vi hörs!

Men man får vara glad ändå!