Jämtland i mitt hjärta…….

Åreskutan från Järpbyskogen, nostalgi…….. det är några tuffa backar innan man är där, men det är en underskön utsikt!

”Jag längtar marken,

jag längtar stenarna

där barn jag lekt”

Aldrig glömmer jag magisterns, Per-Axel Gerdins, försök att få oss snoriga kraftverks och torparungar att förstå ordens poesi i Verner von Heidenstams dikt. (Varför behövde han inte skriva till marken? Hade nån av oss skrivit så hade vi fått en röd bock i kanten, orättvist!)

Vilken fantastisk tur jag haft genom livet, tänk Er att få en engagerad lärare, nyutexaminerad, med idealen kvar, ut till vildmarken i det innersta av Jämtland. Han lärde oss att läsa böcker, att lyssna på dikter och att inte vara rädd att skriva själva. Han berättade bibliska historien med sådan inlevelse att vi bara satt där i våra träbänkar och lyssnade med öppna munnar. Han berättade också vår svenska historia, om Engelbrekt och Gustav Vasa, om Gustaf den Andre och Karl den Tolfte och vi bara lyssnade och njöt.

Jag ser honom ibland i Järpen när jag är hemma på besök. Han ser ut precis som då, för sextio år sedan……..eller, njae det är kanske så att minnet sviker mig.

Men ändå……Ni kanske inte förstår märkvärdigheten i detta, vi gick i en så kallad B 2-skola, med flera klasser i varje klassrum, närmare bestämt från trean till sexan,  bara en lärare och han skulle kunna allt……snickra och sticka, spela brännboll och sjunga psalmer förutom att ha vetskap om varenda liten insekts namn. Naturligtvis fick han också status i byn, men jag tror inte han någonsin blev nån trägen gäst i den verkliga socitetens hem, kanske var han för ung…..och inte hade han nån fru….Herregud, han var inte så mycket äldre än ungarna han undervisade med sådan bravur.

För övrigt är det här en bantarblogg och jag verkar försöka mörka det verkliga syftet med denna blogg, nämligen att gå ner i vikt, att bli smal occh elegant

att sluta vara en trind tant

I går skulle jag börja räkna kalorier i stället för att köra LCHF, men under gårdagen  funkade det inte. Jag gör ett nytt försök i dag….livet har varit lite tuft den här veckan….men nu ser det ut att lugna ner sig och då kommer det att gå bra att föra bok på kalorier.

Kramaroch kärlek till Er alla som är snälla nog att läsa min blogg!

 

Norrland…….

Jag vill inte skryta, men jag är från Jämtland och Ni ser ju själva……så här ser det ut på Järpbyskogen den här årstiden……..vita vidder och Åreskutan i bakgrunden…..ja jösses, man blir riktigt naturromantisk.

Men Storfinnforsen är inte heller så illa, det dök upp en (visserligen ensam och sorgsen, men i alla fall) krokus i rabatten härom dagen. Lite blek och medtagen stod den där i marssolen och trotsade nattkyla och snödrev. Naturen är förunderlig!

Men…….har Ni sett den nya datingplatsen där ute i cybervärlden…..den som är speciellt skapad för att gifta och samboar skall kunna hitta sig en älskare, respektive älskarinna…..värden är förunderlig!

Och……..hur sjutton hinner dom? Själv hinner jag knappt med att vara trogen…..Det ska städas och huggas ved, kokas kaffe och det ska drickas och så skall det åkas spark i strålande solsken……Nej, jag nöjer mig med att tjala lite med Söta Gubben emellanåt…….Kärleken är förunderlig!

Nu måste jag berätta om vår kamrat Benka…..det är en riktig snygging och inte nog med det han är snäll också. Igår arbetade han med oss hela dagen och hjälpte oss bära och organisera upp ett lager för varor som blivit över efter tidigare verksamhet. Och…… tro mig eller ej, men han kommer i dag också. Vänskapen är förunderlig!

Egentligen vill jag inte skriva om det här…….usch……..jag är en vekling………bläääää………det blev inga 365 dagar, i går lämnade jag den smala vägen (LCHF) och börjar från och med i dag räkna kalorier i stället. Jag har ett program i datorn som heter kosttränaren och det går ut på att man skriver upp varje matbit man stoppar i munnen och så räknar datorn ut kalorier, näringsämnen,vitaminer och mineraler….det är ett fantastiskt program, det enda problemet är att man måste skriva upp allt man käkar…..men det brukar gå bra och om jag tröttnar så kan jag återgå till LCHF ett tag igen!  Datorer är förunderliga!

För att återgå till mat och bantning vill jag tala om hur jäkla hungrig jag började bli……Jag drömde om knäckebröd och spagetti och hela kvällarna hade jag ett besvärligt sug efter kolhydrater och jag upplevde att det bara blev svårare och svårare. Samtidigt fick jag för mig att sockersuget  blev värre för varje dag och därför beslutade jag mig för att ändra konceptet. Så nu  kör jag så här ett tag och som sagt….blir det för trist, då ändrar jag till LCHF  igen. Livet är förunderligt!

Ciao!

”After kick”

Om det till äventyrs skulle vara någon som tycker att jag ser sammanbiten ut, så beror det på ett av de primära behoven……det är kissnödigheten som lockat fram det lidande uttrycket i min feja. För annars har vi haft en härlig dag…. lite snöstorm är inget att klaga på. Men……att sätta sig bakom en gran är inget nöje…..bara tänk…..innan man pulsat genom djupsnön fram till den där granen…och sen då……långisar och täckbyxor……..och tänk om man skulle ramla….nej då är det bättre att med korsade ben ta sig hem till sin egen lilla toalett.

Vi trotsade elementen och kämpade oss fram  till Röråberget, där bor tomten, säger Henny och hon är tillförlitlig! Tråkigt nog visade han sig inte trots att vi hade en häftig brasa och massor av korv att grilla. Han vill väl bara ha gröt förstås!

Men här är säcken tom och jag är bara full av korv och kaffe, vi hade inte med oss varken champagne eller vodka, Marianne säger att man kan få blåsa och åka dit för sparkstöttingfylla, det kan bli dryga böter och Cafe Storfinnforsen genererar inga miljoner så därför måste man sköta sig……..eller nåt….

Vi har haft kul i alla fall, faktiskt kan jag inte minnas att skoltidens friluftsdagar var roliga över huvud taget…….man kanske måste nå mogen ålder för att inse hur jäkla bra man har det.

Att vi faktiskt kan gå på våra ben och ta oss ut i Guds fria natur, att vi sluppit drabbas av jordbävningar, att vi lever i fred och frihet och att vi slipper svälta. Det är faktiskt bara att buga och tacka försynen!

Hoppsan, här kommer det visst en bonusbild……det är Henny……den tillförlitliga……Ni vet…..

Ibland är jag lite tvivlande till hennes berättelser, som här till exempel när hon dök upp på vasaloppsfrukosten med startnummer ett……

Kommer Ni ihåg om det var hon som vann förra året? Var det inte Jörgen Brink då också…..eller?

Inte var det så noga heller, men när hon påstod att pudeln, Pepsi, hade sprungit bredvid hela vägen från Sälen till Mora, bara för att assistera med valla, (vallhund) blev jag lite tvivlande.

Så är det med det, hon är en pärla men jag blir lite upprörd när hon flirtar med min Söta Gubbe fullständigt utan blygsel.

…….Men, vad gör det om hundra år? Ciao!

Friluftsdag

Det här är den sista bilden på min röda springare innan han blev brutalt överkörd av en, visserligen nykter, men ack så svartsjuk, äkta man!

Hoppsan, nu rycktes jag med av mina egna ord igen………den där mannen, han är inte alls så äkta……..och inte är han så hemskt svartsjuk heller……nej, det var ju bara min egen söta gubbe som fick en dålig vinkel, i backspegeln alltså……

Men till syvende och sist så medför detta att den röda springaren inte får följa med på den stundande friluftsdagen……lyckligtvis har jag den silvergrå som reserv.

Nu ska Ni få höra…..Marianne och jag ska ha friluftsdag i dag……vi ska ge oss ut på okända vägar i vår vilda natur,  i alla fall ska vi inte vända där vi brukar utan fortsätta skoterspåret upp emot Norsjö. Eftersom det går ett skoterspår där (ganska brett och hårt) kan vi ju inte hävda att vi kommer att besöka några vita fläckar på kartan………men ändå!

För övrigt har vi gjort succè igen,  i går var vi femton stickande eller, i alla fall, babblande damer på vårt kafè. Kom i håg att vi bara bor 24 personer här och att majoriteten är ensamstående herrar……..hmmmm……..så många ensamma gubbar……vi kanske skulle satsa på en römpevikku, en sån där som dom har i Pajala, dit där dom bussar upp stockholmsdamer för att dansa med  Pajalas alla ungkarlar……men det är klart att vi skulle väl bara behöva en folkvagnsbuss……ja ja   vi får se. Inte vill vi att det ska komma några galanta damer och locka med sig våra fina gubbar till Stockholm……njae….det får nog vara.

Vi hörs nog i kväll med rapport från den ångermanländska vildmarken!

Ciao

hungrig…….

Så där hungrig är jag…..längtar efter gröt och knäckebröd, efter potatis och sockerkaka eller bara nåt riktigt kolhydratstinnt. Nu har jag kört på med LCHF en himla massa dagar….75 ungefär och jag har bara gått ner sju kilo……det är riktigt segt!

Jag har  fuskat lite, t.ex. äter jag för mycket frukt……högst en om dagen enligt expertisen, och det blir lätt flera stycken…det är det ena felet, sen är det det där med regelbundna måltider, det fixar jag visst inte heller med nån större bravur.Men jag ska ta mig i hampan och göra riktigt god lchf-mat och se till att vi äter frukost, lunch och middag. Annars är jag rädd att jag inte fixar det här.

Vilken litania…..bara gnäll och elände…….men jag är ju glad också…….det dånar i sparkmedarna när vi åker i backarna på vårt eminenta elljusspår…det där som inte har nåt ljus, utan bara el…..(det är en elledningslinje). Men vem behöver ljus nu

när solen illstrålar över fattiga och rika

när himlen är så blå att man bara vill skrika?

Min glada och snälla kamrat Marianne och jag har beslutat att snart göra en heldagsutflykt, vi skall ha matsäck och renskinn, göra upp eld och koka kaffe och kanske grilla en korv…….sen ska vi sitta där i solen och bli bruna och tjusiga…..vad sägs? Paradiset?

Ha det bra, vi hörs….eller ses? i morgon!

Ljusblått………

Blå toner igen, det börjar bli lite tjatigt, men, va f-n, nåt ska man ju skriva om och varför inte om färgen på tapeten och sin lilla gubbe? Bilden är tagen i köket hos Ing-Marie och Leif och det är nog från Berndts sextioförsta födelsedag, d.v.s.  förra året den tredje april…..Ing-Marie hade bakat tårtan……I dag längtar jag  efter dom, dom lyckostarna är i Thailand, men snart kommer dom hem…..det finns ingen som förstår en så bra som Ing-Marie när man känner sig ledsen. Leif säger att hon älskar tragedier…..Att påstå att jag har nån tragedi att komma med är en direkt lögn, men ibland blir man bara så himla ledsen när folk är taskiga.

Jag förstår mig  inte på onödiga elakheter, snällhet är en underskattad egenskap!

Adios!

Blått väder

Vårvinter, blå toner…..det är så vackert att man inte precis ”bara vill döööö”…….nej, snarare leva och åka spark med sina nya medar, höra hur det liksom svichar från dom. Skulle man, dessutom, känna sig sprängfylld av lycka kan man sjunga en trudelutt utan att det stör någon. Så är livet i Storfinnforsen!

Ciao!

 

Hej, minns Ni mej?

Precis den här färgen har himlen idag,  våra hus skakar inte, statsministern heter Rarararareinfeldt och inte Khadaffi, vi behöver inte dölja ansiktet i en burka och sparkföret är strålande………..nog f-n ska man vara glad!

Men….

Hur ska man orka tänka på världen……på Japan och alla dessa  människor……en tröst i eländet är att det är naturen som orsakat skadorna och att det finns resurser och kunskap för återuppbyggnad där …….I arabvärlden är det  maktfullkomliga och giriga ledare som orsakar lidandet. Den där Khadaffi borde dom gjort sig av med för länge sen……men vem skulle gjort det?

I Norrland har vi ett ordspråk som säger ”det skjuts för lite”, nog passar det in här?

Nu några förklarande ord om varför jag inte skrivit på ett tag……jag har hamnat i en dj-la städkarusell…..kärleksbombning av hemmet,  uppstädning på kafèet, dammsugning hos mamma, veckostädning i baracken och utstädning av lagret, fy bubblan…..jag blir på ett miserabelt humör och tappar dessutom skrivlusten…vem fan vill skriva om fulla dammsugare?

Men livet är vackert också……..jag har fått skidor under sparken, breda medar, lysande oranga. Oranga? heter det så? Det låter konstigt………men i plural…….ja,ja det är i alla fall två medar på en spark och färgen matchar färdkostapelsinen……i går gjorde jag premiärturen med dessa hjälpmedel, härligt!

För den oinvigde vill jag förklara varför man ska ha extra bredd på sparkstöttingsmedar:  det är för att man ska kunna ranta runt  i skogen utan att sjunka genom snön. Det kanske verkar som en enklare form av nöje för Er, ärade sötnosar, men jag säger bara, försök en gång och Du är fast, det är mer beroendeframkallande än heroin.

Jaha, och nu måste jag sluta, nu när jag börjar komma i gång. Men plikten kallar!

Ciao