Är det här ett återfall?

I dag har jag haft ett litet återfall, jag tog en sockerbit till kaffet för det var så beskt.

Det var så litet att jag förlät mig själv utan vidare dividerande.

För övrigt har jag ätit tre mål och undvikit vitt bröd, socker och smör.

Promenerat har jag också gjort, så jag är nöjd.

Det brukar ju vara så kul att skriva i bloggen men helt plötsligt var jag utan inspiration så jag pratade med Mariadottern om det.

Hon tror att det beror på det eviga tjatet om vad jag ätit och att så länge som jag skriver,  kan jag inte tillåta mig några utsvävningar.

Jag släpper aldrig taget för nu djävlar ska jag gå ner ordentligt i vikt och lära mig att leva så att jag inte går upp igen.

Solen skiner, i alla fall på dagen, våren är här och jag tänkte inte vara tjock längre.

En ny dag

Helt plötsligt har det blivit svårt att hitta nåt kul att skriva om. Det kanske blir bättre på söndag när gapskrattets dag infaller.

Apropå namngivna dagar så har jag haft ett samtal med min gulliga gubbe om den 26 april. Han föreslog att vi skulle satsa hårdare på den fjärde oktober i stället. Troligen är det åldern som tar ut sin rätt, ja, inte så, men han har alltid gillat kaffebröd.

Härligt varmt vårväder och en ny dag med nya möjligheter.

hej heh hej

Inget socker och inget vitt bröd, inget smör på brödet och jag har promenerat cirka en halvtimme. Nu är jag trött.

Tankar om politik

Egentligen vill jag inte alls delta i den politiska debatten för det är inte bra för blodtrycket.

Ibland går det dock inte att undvika, partifärgen har blivit allt mer betydelselös, för så vitt jag förstår är alla i ledande position högerpartister.

När Röda Gudrun skickade handväskan med taxi från Mora till Östersund blev jag anarkist.

När Margot Wallström satt i TV och, utan att blinka sa sig vara värd sin lön som är ungefär 1000 gånger så stor som en hårt arbetande undersköterskas, slutade mitt socialdemokratiska  hjärta att klappa.

Jag säger som Ronny Eriksson:”Farsan e dö och lika bra e de, för nu slipper han å se hur allt han trott inte var nåt värt”

Om någon tycker att jag överdrivit om Wallströms lön så är det ingen större lögn än den att hon skulle vara värd sin lön.

HEJ HEJ HEJ

Nu är jag glad, jag har klarat ännu en dag utan socker och vitt mjöl. Dessutom gjorde jag en promenad.

Att ta en dag i sänder är något som jag snappat upp från en nykter alkoholist som haft Länkarna som stöd.

Det är ett första steg i bantandet. En sak till som man ska tänka på det är tiden. Det är tiden som är skelettet i den här metoden, som jag vill kalla diabetesmetoden.

Frukost, lunch, middag och mellanmål i måttliga  och sockerfria doser kommer att göra underverk med mina dubbelhakor.

Det här är inte bara egenterapi. Det är också ett oblygt försök att dra till mig andra som vill göra mig sällskap på den här resan.

Dagbok är ett bra sätt att stimulera sig till stordåd.

För övrigt trodde Mariadottern att det var jag som uppfunnit vaginadagen, tyvärr är min kreativitet inte så stor.

Den internationella skrattdagen infaller nästa söndag, inte heller den har jag uppfunnit.

Kram till alla gullisar som läser min blogg.

vaginans dag

Det får vi fira med tårta,nej för fan, det spelar ju ingen roll vilken dag det är.

Det blir ingen tårta även om den skulle vara aldrig så exeptionellt utsirad.

För övrigt har jag inte sett någon konditor som gjort särskilda vaginabakelser till den 26  april.

På vårat kafe` i Storfinnforsen är vi i alla fall inte så moderna,föresten har det inte ens öppnat för säsongen.

Snart är det sommar

sockerberoende

Det är rätt skönt att se på sitt matbeteende som ett slags beroende.

Vore det alkohol skulle det vara mer accepterat, det är ju en sjukdom, men det här är bara slapphet.

Man skall rycka upp sig, ta sig i kragen eller bara hålla diet helt enkelt.

MEN det är  betydligt lättare att sluta supa eller röka för då är det ju bara att sluta.

Försök sluta äta helt och hållet får Du se vad som händer.

Nej, man ska räkna kalorier, motionera och tänka positivt.

Fy tusan vad det går bra, inga kakor, inget godis, normalportioner till alla tre målen, inget smör på brödet och promenad i vårsolens glans.

Enligt länkarnas metod har jag nu klarat en dag till.

Trallala

”härlig är joorden”

Det är inte bara kristdemokrater som är bibelsprängda, det finns en del rultiga damer som också tagit del av bibliska historien och som tragglat psalmverser i nattlampans sken.

Det är nog inte det som är anledningen till min övervikt, utan det är nog något annat som sitter djupt i själen.

Men idag är jag fortfarande i det goda landet Flötningen så det blir en ny dag utan kakor, godis och smör.

första dagen

Det har varit en bra dag, inte en enda kaka trots att det finns sådana. Annars brukar jag äta upp dom med detsamma.

Inget smör på brödet trots att vi har Bregott.

Det måste vara luften i Flötningen som är moraliskt uppbyggande.

Däremot har hag inte promenerat, men dagen har varit fylld av kroppsarbete och det är väl inte så effektivt, men jag har i alla fall inte suttit på rumpan hela dagen.

nya vanor igen

I den här byn uppe vid norska gränsen har jag startat upp bättre vanor två år i rad.

Visserligen har det runnit ut i sanden efter några månader, men hellre leva sunt ett par månader än aldrig försöka.

”Det är stoltare lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge”, stod det broderat på en bonad ovanför min säng när jag var liten.

Och… fy fan va strängar det har brustit för mig. Det betyder också att det inte gör något om jag misslyckas igen.

Så jag böjar nu, med att stryka kakor och godis, jag har varken kaloritabell eller våg med mig, men det går ju bra att börja så där. Det blir i alla fall inte värre än det varit.

Dessutom en promenad på trettio minuter minst varja dag.

Om detta skall jag lämna rapport varje kväll, just det är ett bra sätt att peppa sig till storverk.

Det är säkert dötrist  att läsa om, men vem sjutton har sagt att man bara skall ha kul.