Slut på Smådjävlar

Här hos oss i Storfinnforsen blommar syrenerna, och eftersom jag fått slut på bilder av smådjävlar passar jag på att visa upp denna skönhet.

Nu ska Ni inte tro att jag glömt mitt ”jävlar anamma”, nej,  det är bara så att jag inte sett flera statyer av hin håle själv, i alla fall inte fotograferat nån……Men jag har kvar fokus, ytterst lite kolhydrater i dag och inget spring i kylskåpet under kvällen.

”Hej, jag heter Bubblor och är sockeralkis”……..Man får klara av en dag i sänder och jag har fixat den här…..Så fort jag slutat skriva skall jag gå och lägga mig och somna ifrån sockersug och annat elände.

Buenas noche!

Annonser

Jag har gett mig fan på…………….

Vad sägs om en liten djävel till?

Alltså en sådan som man tar till när man beslutat sig för nåt riktigt svårt, t.ex. låta bli att käka kolhydrater, fram för allt kakor och godis. Det är så enkelt när man väl greppat livsstilen igen, men ack så svårt innan man tagit beslutet.

Det handlar inte på något vis om hunger, nej, det är sug.

Suget som uppstår i kroppen när man saknar något…..kärlek kanske eller nåt kul att göra. När man upplever att man inte duger eller när man inte har någon att prata med……..hopplöshetens sockersug.

Men har man en bantarblogg, då kan man lotsa in sin person på riktiga vägar igen.

Jag har hotat mig själv med att berätta  för alla, som vill höra på, om varje snedsteg jag gör och då blev jag lite rädd. Därför klarade jag mig utan snedsteg i går kväll och även i dag på förmiddagen.

Jag har gjort några jättefina pannbiffar både att äta i dag och till att frysa in. Det är ett så bra recept att jag måste dela med mig av det:

Man kör 2 stora lökar och en rejäl morot med knivarna i matberedaren, sen tillsätter man 1 kilo köttfärs, 2 ägg, 2dl mjölk, lite pofiber, salt och peppar och låter det gå i beredaren till dess massan fått en bra konsistens. Sen är det bara att steka i olivolja eller smör……eller varför inte blanda….Till det kan man käka wokgrönsaker, brockoli eller blomkål….Kanongott!

Observera dagens (och gårdagens) foton och förstå att jag har gett mig fan på att bli smal. Nu får det vara nog!!!!!!!! Vem sjutton vill vara en tjock tant? Jag tänker bli en smärt dam……..Adios

Nytt Försök

Lite ”jävlar anamma” skall jag försöka uppbåda och illustrerar det med en bild på herrn i egen hög person.

Jag är så trött på mig själv och på att jag tappat fokus. Två kilo har jag gått upp under den här    tiden när jag inte skrivit i bloggen.

Egentligen började det under Estlandssemestern och sen har jag inte kunnat samla ihop mig nog för att återgå till LCHF-kosten. Men nu tar jag hjälp av bloggen och hoppas att det skall föra  mig in på spåret igen.

När man äter enligt LCHF-metoden är det riktigt viktigt att man inte slarvar. Det går inte att käka socker och snabba kolhydrater över huvud taget. Det är bara att välja, kan man inte hålla sig innanför ramarna  är det antingen tallriksmetoden eller kaloriräkning som gäller, för annars går man upp direkt igen.

Hur kan det bli så här? Jag var ju så glad över min viktminskning och plötsligt gick jag in i ett svart hål, ett riktigt djävla depressionsdike, och började så smått fylla igen eländeshålet med käk…..Jag har haft ett vidrigt sug under den här tiden och det är inte borta än, men nu……

”Hej, jag heter Bubblor och jag är socker och kolhydratalkoholist.” Så skulle jag sagt om jag haft en grupp med anonyma överätare i närheten. Det har jag tyvärr inte och viktväktarna lockar mig inte, alltså återstår bantarbloggen.

Kanske blir jag lite enahanda nu ett tag för jag kommer att berätta om mina felsteg varenda dag, riktigt tjata om dom så att jag aldrig kommer att vilja ta en enda kaksmula i min mun igen.

Den här dagen startade jag med supervilja, men på eftermiddagen sprack hela upplägget igen…..först en stor glass…mums, sedan drack vi kaffe hos min bror och hans kvinna och där förbereds storkalas med massor av hembakta kakor…..ja så då hade jag ju redan syndat, så en kaka mer eller mindre……

Men, hjälp mig, jag vill bli smal!

Förlåt…..

Jag måste ta ledigt från bloggen några dagar. Det går inte skriva, själen känns som den sitter inom galler. Kanske blir det bättre sen, men i dag är jag ingen lycklig människa. Var tog alla gulliga läkare vägen, dom som skrev ut valium utan att fråga? Jag skulle behöva en handfull……

Flera extraordinära vänner

Det här är Berndt och barnbarn nummer två, herr Alvin Södergren. Det är inte Amazonas dom paddlar på även om man kan  tro det. Det på lådbilslandet i Nykvarn, och jag har trixat lite på fotoshop för att ta bort lekplatsstämpeln och locka fram lite exotism.

Men nu ska Ni få höra, Alvin reser, inte till Amazonas  men nästan, i morgon. Han skall åka till USA med sin pappa och hans nya fru och barn. Dom skall vara borta en hel månad och det kommer att finnas en blogg här på wordpress: http://eriksodergren.wordpress.com, där dom kommer att berätta om sin resa. Jag glädjer mig med dom allihopa, hela familjen verkar vara så mysig och Alvin tycker mycket om sin bonussyrra och hennes mamma.

Själv har jag mått riktigt dåligt i dag, eventuellt var det en migränattack, men nu verkar det värsta vara över så i morgon blir det väl att köra på i gamla hjulspår. och….det blir varken Amazonas eller Chikago, men jag tänker göra en sväng till Näsåker, Urkultslandet.

Det är också exotiskt, i alla fall ganska, för  under hippieperioden flyttade det en massa unga grönavågare dit och många av dom är fortfarande kvar,  inte så unga längre, men man känner igen dom , både på kläder och på stockholmskan som fortfarande klingar uppkäftigt mellan styvmorsvioler och hällristningar.

Buenas noches

Fyrmästare Broström

Den som eventuellt har följt min blogg torde, vid det här laget, ha förstått att jag har en del extraordinära vänner. Den här mannen är Sveriges sista verksamma fyrmästare, det syns väl i det närmaste på bilden också. Det har gjorts en del filmer om honom, sista året han var i tjänst hade han ett filmteam med sig hela arbetsperioderna.

Det var skaplig skiftgång på det där jobbet, 14 dagar arbete, 0ch (tror jag) lika länge ledigt. Äsch,  jag kommer inte ihåg  hur länge han var ledig mellan arbetspassen, det är ju ett tag sedan fyrvaktarsysslan försvann. Han bevakade alltså en fyr mitt ute i havet, platsen heter Holmegadd, när han väl kommit dit fick han stanna dom 14 dagarna till dess att han hämtades av båt eller helikopter när arbetsperioden var över. Hans fru följde alltid med och Ni skulle se deras matinköp…..där gick det inte precis att sticka ner till OK när mjölken var slut…..

Sen behövdes det inga fyrar längre, eller i alla fall ingen som passar dom, så fyrmästaren blev övertalig. Lyckligtvis var han till åren kommen och behövde inte ge sig ut på arbetsmarknaden, i stället har han, tillsammans med sin fru, ett litet välmående företag som säljer sockervadd på marknader. Skaplig kille, va?

Själv kämpar jag med kilona, men idag när jag steg på vågen fick jag till min glädje se att jag minskat några hekto, det märks direkt när man återgår till dieten.

Vi har käkat LCHF-våfflor till frukost, (tre ägg, en dl grädde, två dl vatten, en dl pofiber, en msk fiberhusk , salt och  lite cayennepeppar). Man får smörja våffeljärnet mellan varje gång, men det kan det vara värt, för det är gott som sjutton. särskilt som jag inte äter bröd. D.v.s. från och med i går är det slut med onödiga kolhydrater och det känns helt OK.

Till lunch blir det kyckling och wokgrönsaker och middagen vilar ännu i dunkel.

Gulliga gubben blir bara smalare för varje dag som går, han har gått ner minst 15 kilo sedan jul, och han var inte tjock tidigare. Kan det vara anorexi eller är det LCHF-kosten, ja inte vet jag!

Det jag med säkerhet vet är att jag är grymt avundsjuk…..Tjao

Prinsesstid

ger

Efter att tittat på TV4 och bröllopsextra kom jag ihåg att även jag äger en tiara, inte så glittrig, men i alla fall imponerande.

Det är mina glädjehorn, skulle jag till äventyrs vara sur en dag tar jag fram tiaran och sim sala bim lyser solen igen…..kanske………. om dom inte varit alltför taskiga mot mig………