Nu ska Ni få höra, och jag lovar att det är sanning.
En eftermiddag när jag satt i godan ro på vår trappa och funderade över livets mysterier känner jag att jag har en besökare på låret, strax ovanför knät, under brallorna. Det var nåt som kröp och det var stort….fem centimeter………minst.
Nu är jag en modig människa så jag skrek inte direkt högt, men brallorna åkte av med blixtens hastighet och där satt den, mitt på mitt rosa lår .
Och jag visste inte ens dess latinska namn.
Inget annat heller…….
Den hade borrat sig fast i skinnet och trivdes bra där så för att avlägsna den fick jag ta till riktigt grovt våld. Det låg en skruvmejsel på bordet och jag greppade den och bände loss besten från min sargade lekamen. Ja, blodet rann inte precis men man såg i alla fall märkena om man tittade noga……
Så……………. livet i vildmarken är inte endast en dans på rosor!